Har ni varit med om att komma i otakt? Jag har gjort det de senaste månaderna för det pågår en stor förändring på mitt arbete som tagit väldigt mycket kraft. Jag har varit en stor del av den förändring som pågår och jag känner att jag har lagt så mycket energi att jag nästan utplånat mig själv. Fast på ett positivt sätt. Resultatet av detta är att jag är väldigt trött. Jag tog ett jobb i mars och blev något helt annat och med mycket mer ansvar och större scoop som gjort att jag varit tvungen att jobba väldigt många timmar.

Jag har alltid varit van att jobba mycket och känner verkligen min kropp bra. Jag vet vad jag behöver för att må bra och resten av hösten skall jag fokusera mer på mig själv igen! Jag lägger alltid ner min själ i saker när jag brinner för något.

Jag har varit med om något detta halvår som jag inte varit med om sedan jag gick i skolan, nämligen mobbing, fast på jobbet. Jag har lyckats parera det och jag har kommit ut ännu starkare på andra sidan för jag har nämligen inte vikit för det. Jag har varit arg många gånger, ledsen i bland, men jag har aldrig låtit dom besegra mig! Det känner jag mig otroligt stolt över.

Jag har sjungit när jag kommit till jobbet, för det är sådan jag är. På senare tid har jag förstått att det har retat mina mobbare. De har inte fixat att trots att de gjort allt för att frysa ut mig har de inte rubbat mig, för jag besitter en inre styrka som ingen kan nå! Jag har lärt mig ännu mer om mig själv detta halvår, och känner mig faktiskt så stark som jag alltid trott jag varit. Nu tror jag inte längre, utan nu vet jag! ”Don´t put baby in a corner”. Jag kommer aldrig sjunka så lågt som dom, jag tycke man kommer mycket längre med vänlighet och värdighet.

Jag har också visat när jag varit ledsen. Det är nämligen inget fel med det. De som mobbat mig har själva fått stå sitt kast! Jag har tagit möten med mobbare när dom burit sig dumt åt, jobbigt när dom får stå till svars har jag förstått. Jag hoppas dom känner sig stolta över sig själva som vuxna människor. Jag kan förlåta, jag är nämligen inte intresserad av att älta någonting. Det kommer jag aldrig att göra det ligger nämligen inte mig för, men mina mobbare dom verkar inte själva komma vidare och de verkar älta allting och det får väl bli deras fall.

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om detta men jag väljer att skriva detta! Jag önskar jag kunde rädda alla som blir mobbade, att jag kunde vira min aura runt dem och skydda dom!

Har ni blivit mobbade i vuxen ålder eller som barn någon gång?