Spaltmeter om min ”träniningscomeback” – Del 1 8 kommentarer


Måndagar är av tradition min uppföljningsdag när det kommer till träning. Jag brukar alltid börja måndag morgon med att redogöra för mina framsteg- respektive bakslag! Både för mig själv såklart som är det viktigaste, men även för er läsare för att förhoppningsvis inspirera eller komma med ideér.

På måndagar så är det liksom alla andra dagar vägning, och på just måndagar gör jag även mätning av de ställen jag bestämt och alltid skriver upp.

Jag brukar få argumentera mig fram vad gäller vågen, men jag burkar jämföra det med att driva en business.

Tänk om jag skulle driva min busienss utan verktyg för att veta om det går bra eller dåligt? Om någon frågar skulle jag svara ”nä det vet jag inte om det går bra eller dåligt”. Det är precis samma sak med vågen. Varför skall man inte väga sig för precis som med vågen så finns det vissa saker som gör att vi vet att vi kanske gått upp. Precis samma sak med en business men om jag vet att jag har investerat i något och det inte finns lika mycket pengar på kontot den månaden så innebär ju inte det att jag struntar i att kolla hur det går, men att inte mäta om det går bra eller dåligt det är bara dumheter!! För att kunna styra i rätt riktnig vare sig det gäller business eller vikt så måste man ha verktyg för att se åt vilket håll det lutar. Så för sådana som tränar och säger att man skall slänga ut vågen genom fönstret, i min värld så tycker jag att dom har helt FEL. Det är så klart min högst personliga åsikt!

Denna måndagen vill jag inte starta med just detta ämnet då jag kände att det kanske inte är det första man vill läsa om när det kanske är första dagen som man skall till jobbet. Jag känner att jag skulle kunna skriva spaltmeter om min viktnedgång den senaste tiden, och då i synnerhet den som är kopplad till det faktum att jag hamnat i klimakteriet.

Jag önskar verkligen att det fanns bra information någonstans om just klimakteriet! Dessutom att läkare i dag inte ens överväger detta som en möjlighet när man snart fyller 50 år är väl bara det konstigt!

Min resa började våren 2015 med att min träning gjck ganska trögt, jag gick inte upp i vikt men det var stört omöjligt att gå ner. När hösten kom så bestämde jag mig för att lägga in en extra växel och jag tränade styrketräning, spinning, löpning och yoga 6 ggr i veckan. Mer eller mindre utan resultat. Jag lade inte på min några muskler och jag kände mig oerhört klen och svag. Något som jag inte var van vid. Jag drog på mig en skada i armen till följd av detta för att jag inte riktigt kunde acceptera att jag inte ens kunde lyfta det som tidigare varit enkelt. Jag förstod ingenting!

När julen kom bestämde jag mig för en veckas träningsuppehåll och när träningen körde igång igen så gick det bara bakåt. Istället för att gå ner i vikt så började jag först sakta men säkert gå upp. Inte så mycket i början men fortfarande ca 300 gram i veckan, men ju lngre tiden gick ju fortare ökade vikten. I snitt var jag i mars månad uppe på 1 kg viktökning i veckan. Paniken infann sig.

Jag gick till läkaren som trodde att jag med all säkerhet hade fel på sköldkörteln så man tog massor av prover. Efter lång väntan fick jag svar att inget var fel. Tvärtom jag hade superbra värden på samtliga prover och jag hade dessutom en vilopuls på 54 som snart 50 åring och det bidrog till att dom tyckte att det var ju absolut inget fel på mig.

När jag sa att ”jag mår ju dåligt” så var svaret bara att dom inte kunde göra något åt det. Jag blev bara mer och mer desperat och gick till ytterligare en läkare. Samma visa där, men denna gång fick jag provsvar via sms utan återkoppling och då insåg jag att jag är helt utelämnad. För att vara sjuk så måste jag var frisk. Ni har säkert hört uttrycket många gånger men för mig har det bara varit ett uttryck för jag har inte råkat ut för det själv.  När man gör det lovar jag att det känns på ett helt annat sätt.

Detta var början på min kamp och jag kommer fortsätta att göra några inlägg om detta och min resa. Min förhoppning är att ge några svar till dom som är i samma situation, eller till er som fortfarande har väldigt långt dit men då har ni åtminstone läst det någonstans och kanske minns det när ni väl kommer dit. 🙂

I dag älskar jag min kropp igen. Jag känner mig glad och nöjd och inser att nu när jag är nöjd igen så mår jag verkligen så himmla bra igen!

IMG_7004

Nu har jag precis kommit hem från min dagliga träningstur. Nu känner jag mig i form och stark igen men vägen hit har varit allt annat än lätt! Men varför uppfinna hjulet flera gånger. Jag vill gärna hjälpa er om jag kan för den resan jag varit med om kunde lika gärna slutat på ett helt annat sätt om det inte vore för mitt så kallade ”pannben”. Kan jag så kan ni, det vet jag!

IMG_7002

Jag kommer lägga in några inlägg där ni kan följa detta. Tips på hur jag tog mig hit. Exakt hur jag åt och tränade skall ni också få. Jag kommer kalla inlägget rätt och slätt ”Träningscomeback”. Även om detta handlar om klimakteriet så handlar det också om hur kroppen omsätter allt vi stoppar i oss. Jag har själv 7 kg kvar till min ”drömvikt” och jag vet att jag kommer nå den nu och det känns så himla bra!


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

8 tankar om “Spaltmeter om min ”träniningscomeback” – Del 1

  • Cissi

    Vad glad jag blev som snubblade över dig här. Jag misstänker starkt att jag är i samma sits som du var tidigare:) Stort grattis till dig.
    Jag är 45 år och har lite svårt med min motivation att komma ut och springa. Jag försöker iallafall. Jag insåg att när jag var på utbildning i försvaret i våras att jag var helt kass, både med ork och kondition. Jag har en historik av att vara väldigt fåfäng, så det har varit tufft att acceptera.
    Jag är 166 cm och väger närmare 70 och står still. Jag avskyr känslan och jag älskar tighta dyra jeans. Ingen bra kombo.

    Har du tips?

    Bästa hälsningar
    Cecilia

    • pretty Inläggsförfattare

      Hej Cicilia,
      Roligt att du hittade mig! En jobbig situation du befinner dig i. Men det finns flera saker du kan göra för att komma ur den. Det första är egentligen bara att bestämma sig och det kan låta enkelt men det är inte alltid det.
      För att göra det enklare att bestämma sig så satte jag en period jag skulle sköta mig strikt. Jag började med 4 veckor. Det skulle jag väl klara av!
      Jag kan säga att från det ögonblicket så gick jag från klarhet till klarhet. Jag gjorde ”bara” promenader från att ha tränat hårt, men jag gjorde det minst 1 timma om dagen och gärna mer. Jag började äta sallad och upptäckte att min kropp behövde inte så mycket mat som jag trott, min förbärnning hade gått ner förfärligt mycket. Det enda jag unnade mig var mina cappuccino.
      Jag köpte vitamin ”kvinna +55” (det tog emot) och D-vitamin för även tillse att jag fick i mig rätt mängd då vissa ämnen. Jag åt kanske kött 1 ggr i veckan och jag gjorde detta under dessa veckor men efter två veckor så gick allt så lätt så jag fortsatta lite till. Jag gick ner sammanlagt 18 kg!
      Läs mer om min resa och försök att peppa dig själv så skall du se att du snart och fortare och lättare än du kan ana är tillbaka på din drömvikt, det handlar bara om att bestämma sig. 🙂
      Kom igen nu Cecilia, du fixar detta! Kan jag så kan banne mig du! 🙂

      MVH
      Berith