I förgår var det Stefans födelsedag. Den kom lite i skymmundan, fast ändå inte. Jag hade förstås förberett mig med presenter eftersom jag visste att jag skulle operera mig den 22 februari, d v s dagen innan hans födelsedag!

Jag hade gömt paketen i sovrummet så att han inte skulle hitta dom. Sedan fick han själv åka och handla sin tårta. Jag trodde i min enfald att jag skulle vara så frisk och kry att jag skulle kunna det men eftersom jag blev så dålig så insåg vi båda att det var helt ohållbart. Jag kunde knappt stå upp efter narkosen! Fick åka rullstol till bilen. Stefan tyckte jag såg likblek ut när vi åkte, men sjuksköterskan sa till Stefan ”att då skulle du sett henne innan, nu ser hon ju lite piggare ut”. Jag fick stanna kvar ett tag och de fick ge mig extra dropp. Jag hade vätskebrist och lågt HB. Detta var nog en större operation än jag förstått!

Hur som helst så fanns det en tårta i kylskåpet, presenter fanns och det blev en födelsedag fast i lite lugnt tempo!

Hundarna var som vanligt sugna på tårta och det är klart att dom får. Dom är ju mina gossetroll!

Stefan fick så klart presenter på sin födelsedag!

…och det blev lite av varje!

Hundarna äter så klart tårta på Designers Guild porslin, dom skall ha det lika fint som alla andra. Det är ett måste att dom alltid skall vara med! Stefan lade upp små tårtbitar, ni ser på bilden att dom får fina bitar bara lite mindre!

Samma rutin som alltid. Man måste sitta fint och titta mig i ögonen, innan man får det förlösande ordet ”varsågod”! Som ni ser så ser Fonzen lite skeptisk ut, det är för att jag ser ut som en mumie! Jag förstår honom!

En liten vovve ville bli matad med tårta…och då blir det så klart så!

Så det där var Stefans födelsedag med en helt handikappad Berith…som inte var till någon större nytta just denna födelsedag! Är inte till någon större nytta idag heller. Måste ta det lugnt och vila mig!