Precis när vi handlat en fin liten bukett till lilla Klara som fyller år så fick vi ett sms som sa att hon tyvärr fått vattenkoppor. Då varken Stefan eller hans storasyster kunde dra sig till minnes att Stefan haft vattenkoppor och jag vet inte säkert heller, så tog vi det säkra före det osäkra och beslutade att det var inte värt att riskera, då det kan innebära att man kan få bältros, och det blir allvarligare följder ju äldre man är, och med Stefans snart 62 år så kändes det inte som ett bra läge.

Min egen mamma insjuknade i just bältros för snart tre år sedan efter att ha badat i en kommunal simbassäng där några barn hade badat varav en hade konstaterats ha just vattenkoppor. Min mamma blev supersjuk och eftersom hon inte kom under vård inom 24 timmar från det att hon hade symptom, så fick hon ett rent helvete under 1 års tid och det finns tyvärr inget som man kan göra. Finns ingen medicin som biter när man väl fått det.

Den risken ville vi inte ta, det är liksom inte värt det, men vi åkte ändå över och lämnade både födelsedagspaket och julklappar och hoppas i stället att vi kan ses i mellandagarna. Lite snopet men det är inte mycket vi kan göra för man kan inte påverka händelser som dessa. Det är dock ingen fara för vi kan ses i mellandagarna och Klara hade en önskan om att lille Fonzen skulle följa med, och det är klart att vi uppfyller hennes önskningar!

Vi som hade klätt oss fina för ett kalas vi såg fram emot fick i stället åka hem i ett annars regnigt Göteborg. Några som blev glada var hundarna som nu fick sällskap igen så vi tog lite glögg och bestämde oss för att ta det lite lungt!