Mina tankar just nu om vad som händer i min kropp är lite blandade. Jag fick verkligen en chock när min kropp helt plötsligt bara började addera vikt. Redan under hösten kunde jag inte förstå varför det gick så trögt allting med träningen. Jag har som ni vet alltid förespråkat en sund kosthållning med med träning och allt vad det innebär. Denna gången kändes det verkligen som hela jag var satt ur spel. Jag har varit hos 3 läkare och ingen av dem kunde hitta något fel. I stället sa alla samma sak att jag hade fantastiska värden en vilopuls på 52 och ingenting som tydde på att något var fel. Frustrerande!
Igen vid det tillfället sa att det kunde ha med klimakteriet att göra, det fick jag komma på själv efter månader! Tack och lov har jag ett ”go” som gör att jag inte nöjer mig med ett svar men hur klarar andra av detta som inte har samma inställning som jag. Jag vägrade acceptera att jag skulle bli en tjock tant så eftersom ingen kunde hjälpa mig tog jag saken i egna händer.
Jag bestämde mig för att slänga upp allt i luften som jag tidigare trott på. Sund kosthållning och frukost, lunch och middag med 3 mellan mål är historia för mig just nu. Jag bestämde mig för att äta sallad 2 ggr om dagen och ingen annat. De första 2 veckorna så så skivade jag ett äpple varje förmiddag och eftermiddag för att inte få en alltför stor hungerkänsla men efter 2,5 vecka tog jag bort även det. Jag adderade promenader efter som jag plötsligt inte heller kunde springa som jag gjort. Mina tidigare lätta rundor på milen och lite till byttes till långsamma promenader för jag hade yrsel och kände mig svag. Detta hade alltså inte med den nya kosthållningen att göra utan detta vare en konsekvens redan innan och en av symptomen jag hade som gjorde att jag dessutom inte kunde träna. Jag kände mig yr, hade stickningar i tungan som översteg allt så jag knappt kunde tänka på annat. Jag var svullen i hela kroppen, kände mig trött och hängig och fattade inte vad det kunde vara. Mina bröst var som stenhårda bollar och jag fick yrsel bara av att gå till parkeringen och hämta bilen.
Det som gör mig förbannad är att läkare i dag 2016 alltså inte kunde komma på att en tjej som jag som är 49,5 år och har massor av konstiga symptom att de inte kunde komma på att det är klimaktkteriet. Gör mig arg och sur och inser att vi kvinnor har tyvärr mycket att kämpa för i motvind.
Nu har jag 5 veckor senare gått ner 9,5 kilo och känner mig ganska mycket som Berith igen! Sakta men säkert skalas det av som jag lagt på mig under januari till april. I höstas stod min vikt stilla trots att jag tränade 6 dagar i veckan, när jag fick yrsel och inte kunde träna lade jag på mig minst 1 kg i veckan. Jag fick panik! I dag känner jag mig oerhört nöjd med mig själv och min förmåga att fokusera på det som känns viktigt för mig.
Ni kanske undrar hur det känns att från att ha gått till en vältränad tjej som sprang milen på fantastiska tider, till en tjej som åter börjar komma i form och absolut inte kan springa en mil. Vet ni det känns inte jobbigt alls. Jag är så himla glad att jag hittat formeln för mig att gå ner i vikt till mitt riktiga jag igen…jag är på väg sakta men säkert. Min kropp är oerhört viktigt för mig och att komma i mina kläder igen är SÅ viktigt för mig och det där med hur långt jag kan springa och på vilken tid det är också otroligt viktigt men det tränar jag snabbt upp igen när jag har fått ordning på kroppen.
Denna bilden är tagen i går kväll innan min kvällsrunda…så här ser jag ut just nu!
Just nu nöjer jag mig med dagliga promenader, som har gått från långsamma promenader för att inte få yrsel till mer powerwalks. Löpningen den kommer snart det känner jag men jag tänker inte stressa fram den för jag mår just nu så himla bra. Att ha gått ner 9,5 kilo fram tills idag på dessa veckor är fantastiskt och jag ser ytterligare att jag nu kan formtoppa mig som jag hade tänkt och gå ner ett antal kilo till. Jag skall ner till samma nivå som jag var när jag tränade som mest när jag var 38 år, då låg min vikt på 62 kilo och det är dit jag målsatt just nu!
Detta med vikten är nog det värsta jag varit med om. Trodde inte att det var möjligt men nu vet jag bättre. Jag har fortfarande många kilo att skala av men jag känner mig åtminstone som Berith just nu! Jag känner mig oerhört stolt över att jag hittade formeln till att lyckas och det överglänser det mesta just nu för mig!
För er som undrar så är jag 173 cm lång och väger för tillfället 73,2 kg och skall ner till min ideal vikt som ligger på 62 kg. Där trivs jag bäst och dit är det ytterligare 11,2 kg. Det hoppas jag blir en lika lätt match som det hittills varit. När jag kommit ner dit så skall jag se hur mitt framtida intag skall se ut för att jag skall behålla min vikt. För det är minst lika viktigt som att ta sig till sitt mål, att även hålla sin vikt långsiktigt. Vad det innebär med klimakteriet det vet jag inte riktigt men den som lever får se. Jag känner mig oerhört hoppfull.
Att ha kastat upp allt man tror på i luften och börja om från början är inte lätt. Men när man hamnar i en situation som jag gjorde men ett liv av hård träning och enkelt intag av att ”inte stoppa i sig mer än man gör av med”, då är man tvungen att tänka om. Jag lyckades göra det och är på väg mot det som målet var, att vara i toppform på min 50-års dag och just nu ser det väldigt ljust ut. Jag skall i ett senare inlägg tala om hur jag gör, det betyder inte att det fungerar för någon annan.