Jag vet inte hur intresserade ni är av min operation, men jag tänker att för er som inte är intresserade går det bra att bra hoppa över detta inlägg.

Hur har denna resan varit. Jo operationen var nog mycket större än jag föreställde mig. Jag mådde fruktansvärt dåligt efterår och det beror på en kombination av att jag var sövd lite längre och att jag dessutom fick vätskebrist.

Det dom har gjort är att tagit bort hud på mitt ögonlock som alltsså trillade ner i ögat om jag inte hissade upp ögonbrynen. Detta är, som jag skrivit innan, ett ärftligt problem och min mamma gjorde exakt samma operation när hon var 49 år. Jag trodde kanske länge att jag skulle slippa med problemen har bara blivt värre och värre de senaste 2 åren och när spänningshuvudvärken tilltog nästan varje dag då insåg till och med jag att detta funkar inte. Själva beslutprocessen har tagit ett tag då läkaren tidigt gjorde mig uppmärksam på att bara ta bort huden på ögonlocken inte skulle hjälpa utan jag var tvugen att även åtgärda ögonbrynen för att få en hållbar effekt över tid. Det gjorde också att operation skulle bli lite större och läskigare!

Jag var hos ett par kliniker innan jag fattade mitt beslut. Detta är en viktig operation och jag vill absolut inte förändra mitt utseende utan jag ville bara bli av med problemet. Jag har varit hos några och jag har varit högst tveksam när jag gått därifrån och det har inte varit ett bra tecken.

Jag kan säga så här, när jag väl träffade den läkaren som fick göra operationen så kände jag direkt att jag var i säkra händer. Det var det som avgjorde. Det fanns inga om- eller men eller tveksamheter. Det var det som fick mig att fatta beslutet att göra det. De läkare jag varit hos innan har inte gjort att jag känt mig säker och därför har jag helt enkelt inte kunnat ta ett beslut tidigare.

Efter operationen tog mig kanske två dagar att återhämta mig men då kroppen håller på med en ganska stor läkeprocess så blir jag ganska trött. Det hade jag inte riktigt räknat med. Jag skall vila och inte göra något som är ansträngade eller som ger puls och detta har också inneburit att jag varit mycket tröttare än jag trodde, men det är väl så att mycket av min kropps energi går åt att läka. Att jag har sovit dagtid varje dag, är ett tydlgit tecken på det för någon som annars har svårt att sitta still. Träning är det så klart in tal om inte ens promenader för jag skall inte anstränga mig.

Stefan har fattat det till punkt och pricka så han gör allt för mig. Han tänker på allt och är så himla snäll, hämtar mat och godis vatten …är helt enket helt oumbärlig för mig just nu.

En besvärlig sak är att jag inte kan gossa med hundarna då jag under inga omständingheter får utsätta mig för bakterier.

Jag har fått morfin och antibiotika och just nu så känner jag inte längre några smärtor. Det sträcker lite men i övrigt känns det bra. Det är meningen att jag skall ta stygnen på onsdag i nästa vecka. Det skall bli spännande så klart. Så här långt så känner jag mig verkligen överlycklig och nöjd och modig att jag har gjort det!

Ett råd vill jag ge till den som eventuellt funderar på en liknade operation. Det viktiga är att du känner dig 100% säker på läkaren som skall utföra operationen.

Det läskigaste av allt hittils var nog att ta bort bandaget och sedan tvätta håret!

Hur mår jag då! Trött, svullen, blå och gul men jag känner mig fantastiskt nöjd! Det jag har sett hittils ser fantastiskt ut! Jag är otroligt tacksam för att jag har möjlighet att göra detta! Vet inte hur jag skulle stått ut annars! 🙂

Ha en go söndag! Nu skall jag vila lite och det blir nog inget jobb för mig imorgon som jag tänkt. Jag måste helt enkelt se till att göra allting rätt nu efter en sådan här operation!