Ibland blir man förvånad när man upptäcker att vissa personer i ens omgivning beter sig på ett sätt som man blir oerhört chockad över. När dom under en längre tid uppvisat sidor som man inte varken förstår eller kan acceptera. När dom gör den ena saken efter den andra som gör att man undrar hur det står till. När dom fattar beslut i en kris som leder till en annan kris trots att personen vet att man inte borde göra så. När man gör sig ovän med många, och ena dagen är alla överdrivet fantastiska och några veckor senare så är samma personer helt dumma i huvudet. Sedan blir man själv utsatt för ett vrede man aldrig tidigare sett och ändå anklagas man själv för att ha orsakat det hela? När personen i fråga dessutom hävdar att orsaken till ilska skulle vara att hen sagt emot mig för första gången i sitt liv och att jag inte tål det!!!?? Blandar in Stefan i det hela och säger att jag är helt okänslig och önskat att han skall dö!???

Behöver jag tillägga att detta var en av mina närmaste vänner? Vad som hänt? Jag vet faktiskt inte men jag har sett det under längre tid och tänkt att personen mår allt annat än bra. När man får skulden för att ha orsakat samma persons rädsla för att hamna i konflikter????? Hur i jösse namn kan någon anklaga mig för det? När personen i fråga varit i konflikt med de flesta och jag är den som fått hjälpa till och stötta och ta hen ur det. När jag har försökt att lära vederbörande att stå på sig. Men att stå på sig och och stå och skrika mig 2 cm från mitt ansikte är helt vitt skilda saker, att komma inrusande i mitt eget hem och ställa sig och skrika till mig 2 cm från min näsa och dessutom skrika till Stefan att han skall gå ut med hundarna för att dom blev livrädda. Detta utspelar sig i mitt eget hem!!! Men personen själv hävdar att det är ett uttryck för att jag inte litar på hen och håller inte alls med att det var ett extemt konstigt sätt att uttrycka det på och helt total oacceptablelt. Utan tycker själv att detta var ett uttryck för att stå på sig???? Behöver jag tillägga att jag aldrig höjt rösten mot vederbörande eller aldrig ens varit arg eller osams med vederbörande någonsin! Jag kräver en ursäkt men det är jag som skall be om ursäkt för att jag inte litar på hen. Har ni hört något likande. Verkar det hela logiskt?

Det finns en sak som jag är väldigt bra på och antagligen mycket bättre på än väldigt många andra och det är att gå vidare. Jag funderar inte så mycket på saker och ting. Jag har en väldigt hög acceptansnivå för vi är alla olika, men det finns saker som jag aldrig kommer acceptera! När man börjar lägga i hop ett och annat och när sanningen uppdagar sig gäller det att förstå och reflektera och när man gjort det så går man vidare! Tar lärdom och försöker att inte göra om misstagen.

Jag har en förmåga att vara alldeles för snäll. Jag vill vara snäll och tenderar till att vända mig ut och in för att hjälpa i alla tänkbara situationer för dom som står mig nära. När man märker att det utnyttjas och dessutom ovanpå det försöker att lura mig då är det dags att gå vidare!

I dag var en sådan dag när jag verkligen fick TOTALT NOG! Det har bara hänt en enda gång tidigare i mitt liv och det var så där för 30 år sedan när jag var 20 år! Den här gången kan jag inte hjälpa vederbörande!!

När man börjar förstå att man hela tiden hjälper någon ur KRIS, men att kriserna hela tiden växlar över tid och att det finns alldeles för mycket negativt. När man själv alltid är glad och som får bli den som diskuterar i gråt och tandagnisslan, försöker reda ut och ta om hand, peppa och stötta. Försöker stå där när det blåser när kriserna växlar över tid, när man släpper allt man har för händer så fort vederbörande ringer och behöver hjälp, men det är alltid KRIS på ett eller annat sätt. I dag fick jag NOG!

Jag skulle kunna skriva spaltmeter men jag väljer att skiva detta. Att försöka förstå går inte när en person uppenbarligen inte ens kan se att sitt eget handlande och att det är ”WAY TO MUCH”, utan fortfarande hävdar med den dummes envishet att person blivit orättvist behandlad och att det dessutom handlar om att jag inte litar på personen. Plötsligt ser jag vissa sammanhang.

Förtroende är något man förtjänar och inte en rättighet och denna personen förtjänar inte mitt förtroende efter detta för så här bär man sig inte åt mot någon! Att jag av alla människor skulle bli utsatt av denna personen så här är en fullständig gåta och pinsamt om du frågar mig!

Personen i fråga kanske borde tänka över sitt eget handlande men det finns inte på kartan för personen i fråga har inte gjort fel utan hävdade bara sin ståndpunkt enligt sig själv! Då så! Nu har jag försökt, gett vederbörande 4 chanser över tid att komma igen. Nu är det NOG!

Detta är en bra dag idag, solen skiner och jag skall snart till mitt nya roliga jobb!