Just nu sitter jag och jobbar med ett nytt tidsslukande projekt! Tiden bara flyger i väg så att jag till och med glömmer att blogga eller ens är medveten om vad klockan är. Det är samtidigt roligt men frustrerande när man tycker att tiden inte räcker till! Men samtidigt roligt så klart.

Min idé är att man hela tiden skall utmana sig själv. Utan utmaningar så avstannar liksom utvecklingen. Jag gillar utmaningar för att jag lätt blir uttråkad och vill hela tiden att något nytt skall hända. Både bra och dåligt! Jag har stora förväntningar på mig själv och det fantastiska är att man hela tiden lär sig nya saker. Något jag tycker är väldigt roligt för det är en sådan befriande känsla när man sedan klarar det.

Vad gör jag då tänker ni? Ja det får ni ser lite senare för som vanligt är det här på  bloggen som allting kommer först. Om det är något bra eller dåligt, ja, det återstår att se! 🙂

När jag jobbar sitter jag oftast på mitt kontor, men det beror lite på, ibland är det skönt med lite ljud omkring sig.

Här sen ni några tavlor som finns på mitt kontor men min älskade första Cavalier King Charles Spaniel, och det är också honom som Fonzen har fått sitt namn av. Denna lilla vovve här nedan hette nämligen Alfons…men kallades i bland för Fonzen. Fonzen var det mest underbara vovve, han gjorde alltid som man sa, gick alltid lös och var min kompis helt enkelt.

När han var två år så fick han ett fästingbett som gav honom borrelia och som innebar att han dessvärre fick epilepsi och medicinerades för det hela sitt liv och fick ibland anfall. Min fina vapendragare Alfons!!!

Han var den vovven som lärde de kommande tre vovvarna allt han kunde och uppfostrade dom alla i sann Alfons-anda. En gång när han och Morris hade kommit bort satte han sig med sin kompis Morris och väntade på mig i ca 1 timma på ett speciellt ställe där jag alltid brukade ta av dom kopplet. Han visste att det var dit vi gick varje gång vi gick ut och han listade väl ut att det var här jag skulle leta….. Där satt han och såg till att Morris inte gick någonstans. Vilken lycka att hitta dom där!

I de ”rosa” ramarna är det ett kort på BAMBAM som var den tredje Cavalieren i ordningen som jag skaffade. En riktig sötnos som var som en liten björn. När han var valp trodde alla att han var en rottweiler…hahah

Ja ni ser hur lätt det är att tappa fokus, så nu får jag återgå igen. Hoppas ni ha en fantastisk söndagseftermiddag!