Jag och en kollega fick en fråga på jobbet idag på ett möte, varför vi jobbar/jobbat så bra tillsammans, trots att alla vet att vi är varandras totala motsatser?

Det finns inget enkelt svar på den frågan, eller också är det väldigt enkelt!

Jag har alltid tyckt att det är viktigt med hur vi uppträder emot varandra både privat och på arbetet. Att vi ser varandra, och att vi försöker se, och förstå varandra, inte minst för att just kunna jobba ihop. Veta vad någon annan brinner för och vad dom är duktiga på. Vad dom tycker är roligt och vad som gör dom glada. Hur dom fungerar. Kanske ännu viktigare att faktiskt se de människor som inte är helt lika oss själva, för att faktiskt förstå våra olikheter. Se vad någon annan är duktig på som du själv kanske inte är lika bra på.

När man väl börjar förstå olikheten och kan se olikheterna, då är det mycket enklare att jobba ihop. Varför skall man förutsätta att man jobbar bäst med dom som är lika sig själv. Att komplettera varandra är faktiskt ett steg bättre än att vara lika! Eller hur?

Hur skall man göra då?

Att respektera att vi är olika och att det är bra

Att förstå att olikheter är en fördel och inte tvärt om

Att bjuda på sig själv för att tillåta andra att lära känna dig.

Att dela med sig av sitt liv för att visa att man är intresserad att lära känna den andra personen och vill veta mer.

Att dela åsikter även om dom är olika, och respektera att vi tycker olika och tycka att det är intressant. För med det så lär man sig nytt.

Att lära sig att se saker från andra perspektiv och med det växer man som människa.

En sak har vi alla människor gemensamt, vi vill alla bli sedda och vi vill alla bli omtyckta. Där skiljer vi oss inte åt. Var säker på det!

Jag skulle vilja säga att det egentligen är roligare att arbeta med dom som är olik mig själv, för då lär jag mig hela tiden något nytt! Jag tycker om att se saker ur andras synvinklar för just det får nämligen mig att utvecklas!