I vår familj är vovvarna en del av allting vi gör! Det är med oss i princip alltid. Håller vi på i trädgården är dom med. Äter vi middag är dom med. Dom är båda så drillade på våra rutiner och fortfarande lär dom sig fler och fler ord för varje dag som går, så snart får jag och Stefan börja prata engelska med varandra!

Alltid så uppmärksamma på vad som sägs och vad vi pratar om!

”Nu säger Bibbi något, det är bäst vi lyssnar”. Ungefär så, som en tennismatch.

Den här lilla filuren han är ett riktigt mystroll! Men bara på hans egna villkor. Väldigt rolig, och han har ett mysljus som kan misstolkas som en morrning men det är mer att han ”spinner” och vill kramas! Kommer upp i knät och lägger tassarna på var sin sida om halsen och trycker sitt lilla huvud tätt intill kinden! Det är kärlek det!

Det går faktiskt inte en enda dag utan att jag förundras över de här två små trollen. De är så söta så att man smälter. Ord som ”orangeri” har dom snappat. Dom älskar att vara där och galopperar ut dit så fort man är på väg dit! Tar första bästa lediga stol och sitter där och dinglar med benen!

Om dom inte får tillräckligt med uppmärksamhet då kommer tassen som en liten påminnelse att ”här finns jag”. Jag vill aldrig någonsin vara utan hund! Det är så fantastiska, och särskilt när det är mer än en hund så blir det på något sätt helt annorlunda! De blir så roliga och hittar på så mycket kul tillsammans och är verkligen kompisar. Sover i hög och lär av varandra!