Jag har försiktigt börja närma mig både ett tråkigt och ett underbart beslut.

Det tråkiga beslutet gäller min fina vovve BAMBAM. Som hundägare så måste man ta ansvar för att vovvarna har ett drägligt hundliv och det är inte alltid lätt att avgöra den fina gräns som finns mellan att behålla vovven ett tag till eller att  fatta ett tungt beslut att ta bort den vovven man älskar så mycket genom att aktivt ta ett beslut att ge honom en spruta hos veterinären. När jag skriver detta så ligger BAMBAM vid mina fötter och han har just ätit sin frukost och han har somnat.

BAMBAM kom till oss i April 2004, vi hade förlovat oss den 10 februari och bestämt oss för att skaffa en hund ihop. Jag hade vid den tiden redan Alfons och Morris. Det visade sig att den vovven som vi hade tittat på råkade vara född samma dag som vi förlovat oss! Kunde vi motstå honom. Såklart inte!

BAMBAM är den ganska tuffa vovven som inte har backat för något, tuff, lydig, glad och nyfiken och alldeles UNDERBAR snäll med sin egen personlighet. När Lufsen kom till oss så vaktade han Lufsen från de andra Cavaliererna så han fick äta sin mat ifred trots att han är det värsta av matvrak själv. Han tog hand om lille Lufsen som om han var hans egen.

Nu har han dragits med en förslitningsskada i en kota som gör att han har svårt att gå, och vi måste ge honom tabletter för att han skall kunna fungera. Jag har talat med Stefan om detta, att vi måste ta det oundvikliga beslutet innan det går för långt. BAMBAM är redan 11 år och har ett friskt hjärta och det är just besväret att gå som inte är bra för honom. Stefan ville först inte lyssna på detta men när han fick åka till veterinären och vaccinera vovvarna så pratade han själv med veterinären som sa att den oundvikliga dagen nog inte var långt borta. Alltid bra när man hör det från någon annan oberoende men med all kunskap om hundar.

Nedan firar BAMBAM lucia 🙂

Vår lilla trio på senare år BAMBAM, Popcorn och Lufsen längst till höger (som tyvärr inte längre finns med oss).

Min fina BAMBAM modellar i sängen i sommarhuset! 🙂

Sedan har vi det roliga, vi har hittat en liten gosse som vi tror skulle passa hos oss. En liten Blenheim kille som bor i Stockholm och behöver ett hem. Han är en liten Cavalier som när han föddes endast vägde 120 gram, men har vuxit till en söt liten valp som är något petit. Passar oss utmärkt. Han är idag bara 6 veckor så det dröjer i så fall ännu några veckor innan han kan komma hem till oss.

Det är detta som är en del av livet, de växlingar som finns. Man vet som hundägare att när man skaffar en söt liten valp så vet man att den lever i ungefär 10 år (detta är Cavalierer), men det är 10 underbara år man får med så oerhört mycket glädje och kärlek så det är värt precis allt det där. Men det är alltid lika tungt när man måste ta det avgörande beslutet. För mig är vovven en likvärdig familjemedlem som får vara med på allt. Han sover i sängen om han vill. Han sitter i våra möbler, han får godis när han är godissugen…och har fredagsmys precis som oss andra! 🙂

En sak är dock säker, ingen vovve kan någonsin ersätta en annan! De är alla sin egna personligheter och de har sin egna väldigt speciella plats i ens hjärta. En del undrar hur jag kan prata och skriva så obehindrat om detta, och det är helt enkelt för att jag tänker på dom, och vill deras absolut bästa. I sådana stunder får man inte vara egoistisk, för i så fall skulle jag behålla honom så länge jag bara kunde, men han skall ha ett värdigt hundliv och det tror jag att många hundägare skulle behöva ägna en tanke åt.

<script type=”text/javascript”>
var uri = ’http://impse.tradedoubler.com/imp?type(img)g(19135960)a(2224330)’ + new String (Math.random()).substring (2, 11);
document.write(’<a href=”http://clk.tradedoubler.com/click?p=17833&a=2224330&g=19135960″ target=”_BLANK”><img src=”’+uri+'” border=0></a>’);
</script>