Alla har favoritfärger men frågan är varför vissa människor väljer att använda sina favoritfärger och andra inte! För mig är färg ett personligt val, ett sätt att visa sin personlighet på. Alla vågar inte det och är lite skygga och vill hellre visa upp något annat än vad som egentligen är dom själva! En sorts fasad.

Jag tror det bottnar i en osäkerhet, en osäkerhet i att inte smälta in. Medans andra inte vill något hellre än att INTE smälta in. Varför är det så! Hur många gånger har jag inte hört ”att jag vill inte tröttna”. Min fråga är bara varför skulle man tröttna fortare på blått än på beige!

Vart vill jag komma, jo de som säger sig ”tröttna” på färger har aldrig valt de färger som dom verkligen vill ha, utan de har valt något annat och det tröttnar man på eftersom man inte valt med hjärtat. Jag önskar av hela mitt hjärta att alla människor vågade välja sina älsklingsfärger till sitt hem. Då skulle de få se att det äntligen blev det där som de längtat efter. Ett hem där dom inte tröttnar på gardinerna eller kuddar i soffan, utan enda anledningen till att man byter någon gång det är att det är slitet.

Att man förstod att om man väljer de där underbara kuddarna till soffan så behöver man inte byta ut dom en gång om året utan man kan ha dom år in och år ut och bara lägga till något ibland när man hittar något nytt man blir ”helt förälskad i”. Tänk om alla vågade!