Att leva med en nackskada!


Aldrig hade jag kunnat ana vad som skulle hända mig den dagen när jag körde hem från jobbet för snart 15 år sedan, och hur mycket problem det skulle orska mig genom livet. Året var 2001 och jag var 35 år gammal. Det var som vilken dag som helst och jag skulle åka hem från jobbet. Jag var på gått humör och satte mig i min bil på väg in till centrala Göteborg där jag bodde då i en våning på Aschebergsgatan!

Vid en trafikkorsning hade jag grönt ljus och eftersom jag körde på en väg med 70 km/tim såg jag på håll att ljuset var grönt så höll mina 70 kilometer. Vad jag inte visste var att i en mötande bil satt en 18-årig kille som just fått sitt körkort och hade fått låna sin mammas nya S80 och var på väg att hämta henne på jobbet. Han uppfattade att den filen som skulle köra raktfram hade grönt ljus och han trodde eller såg att detta gällde även honom och han skulle korsa min väg och istället smällde han rakt in i min bil på förarsidan!

Jag förstod genast att någont hänt med min kropp. Polisen kom, jag fick åka till Sahlgrenska och hade oerhörda smärtor i rygg och axlar. Jag jobbade vid denna tiden bland annat som instruktör på ett gym! Körde pass med bl a bodypump och spinning. Killen i den andra bilen klarade sig utan skador.

Från den dagen och två år framåt så hade jag otroliga smärtor och fick äta smärtstillande varje dag. Jag gick jag på rehab 2 ggr i veckan. Jag hade fått det man i dagligt tal kallar en whiplash-skada som gjorde att jag hade en nervpåverkan och smärtan sökte sig ut ända ut i fingerspetsarna. Jag fick sluta all min träning och jag kunde inte längre fortsätta som instruktör. Vid tillfället för olyckan så tränade jag dessutom för att deltaga i min första fitnesstävlign. Det fick jag lägga helt på is!

De två år som följde var oerhört plågsamma och för första gången i mitt liv hamnade jag i något som kan liknas vid en depression. Jag som älskade att träna och dessutom var i mitt livs form, var tvungen att lägga ner det jag trodde så starkt brann för och tävlingen jag skulle vara med i den kunde jag bara glömma. Jag hade smärtor dygnet runt. Allt det där gjorde att jag blev deprimerad, smärtorna tillsammans med att jag inte längre kunde göra det som jag ville göra mest av allt i livet nämligen träna.

Efter två år på rehab och oändliga läkarbesök och samtalsterapi kom dagen när läkaren rekommenderade mig att äta antidepressiva! Där och då bestämde jag mig!

Jag gick till mitt rehabcenter och sa att jag inte kommer att komma tillbaka en enda gång till, att de kunde styrka mig som kund. Jag gick till mitt gym köpte ett nytt gymkort och började köra järnet! Då menar jag järnet. Jag gick i från att ha tränat rehab träning i två år med lätta vikter till den träningen som jag var van vid innan olyckan. Jag resonerade som så att eftersom jag ändå hade så ont  och det inte gjort mig bättre på två år så spelade det ingen roll längre, det kunde inte bli värre än det redan var!

På 6 månader lyckades jag träna upp min kropp i en sådan form att jag inte längre hade ont av min skada. Det som dom på rehab inte vågade rekommendera mig tog jag tag i själv! I dag får jag bara ont om jag inte tränat på väldigt länge och det händer extremt sällan.

Ganska ofta i livet har det visat sig att min vilja och styrka har hjälpt mig igenom många svåra perioder.

img_8538-3

I dag är min skada betydligt bättre, mer eller mindre helt bra. Det finns dock några saker som jag måste göra för att hålla smärtan borta. Det ena är att träna så att jag alltid underhåller mina muskler i rygg och framför allt axlar. En annan sak som hjälpt mig oerhört är den madrass som jag skaffat mig avlastar mina axlar och min nacke när jag sover eller vilar.

Detta var ett av de probelm jag tampades med när det var som värst. Jag kunde inte hitta en ställning eller ett sätt att ligga eller sitta ner som kändes som avlastande för rygg och axlar. I dag är det ett verktyg som jag verkligen inte vill vara utan. Så fort jag sover borta så får jag ont, så för mig att sova på hotell är ingen direkt lyx och man kan inte släpa med sig en madrass. Däremot brukar jag ta med en egen kudde med samma funktion. Även att sitta i bilen och åka långa sträckor påverkar mig.

För andra med samma probelm så vill jag tipsa er om att man kan köpa en bäddmadrass som hjälper till med just detta probelm! Jag har själv köpt min för många år sedan men just här så får man testa deras madrasser gratis i 30 dagar ett nog så bra alternativ för när man har ont så räcker det inte att prova en säng på plats, måste man helt enklet få testa det under en lite längre tid för att se om det är något som funkar för just mig.

Inte syns det heller att jag har en madrass på min sida och Stefan en helt vanlig på sin!

img_8105

Själv var jag först något skeptisk men efter att ha provat i ett par veckor så började jag känna att det faktiskt avlastar och fungerar. Åtminstone var det så för mig. Jag var så spänd i axelparitet att en del av tiden gick åt för att helt enkelt kunna slappna av igen. Fördelen med en bäddmadrass är också att man kan välja den som är bäst för en själv för det påverkar inte hela sängen!

Jag hopppas så klart att detta inlägget hjälper någon på det sätt som de hjälpe mig. Det är nu mer än 12 år sedan jag ens tog en tablett för min smärta för skadan, men med träningens hjälp så håller jag det i schack och måste underhålla det resten av mitt liv. Att det finns hjälpmedel som bäddmadrasser och kuddar är så klart till stor hjälp. Kudden har jag ofta när vi åker långt någonstans för det är just den statiska positionen som gör att man får ont och åker man långt är det bra med en kudde.

 

 

 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.