Nu känner jag att det spritter i hela kroppen. I går kände jag av lite ont i halsen och kände mig som om jag var på väg att bli sjuk igen.

Så jag har tagit det ganska lugnt idag. Varit på stan och hämtat våra nyputsade förlovningsringar. Varit ute, promenerat hundar men inget mer. I dag på eftermiddagen kände jag bara att energin rann till igen och jag kände inte längre av att jag kände mig lite krasslig. Jag drog på mig mina träningskläder och tänkte att jag i alla fall kunde gå 30 minuter på mitt löpband.

Jag har powerwalkat i ett år nu, inte sprungit en enda gång, inte tränat på gym en enda gång. Bara promenader och det är dom som tagit mig till min viktnedgång. Jag har inte kunnat springa p g a yrsel och svaghet helt enkelt!

I dag fick jag bara ett infall att jag provar springa! Tänkte att jag klarar väl max 1-2 kilometer och kanske max 10 minuter….men vet ni vad. Det var inte ens jobbigt. Jag sprang utan probelm 5 kilometer och i 6-minuters tempo. Sedan bestämde jag mig för att gå för jag kände i lår och ljumskar att de inte var vana att lyfta benen så högt. Så jag gick de sista 25 minuterna, men jag hade kunnat springa…ALLTSÅ VA!? Alla dessa powerwalks har uppenbarligen hållt min lungkapacitet på hög nivå! Känner mig trallande glad så nu är jag verkligen värd en hemmagjord pizza med Serranoskinka, mozzarella och basilika!

Ni glömmer väl inte att köpa senaste numret av M-magasin där jag är med…skrivit lite om det HÄR och i mitt förra inlägg som ni hittar HÄR kan ni  läsa lite om min resa!

Jag känner mig så FÖRBANNAT stolt över mig själv, rent ut sagt. Allt detta kämpande. Jag älskar när min kropp överraskar mig och visar att den visst duger! Att den visst kan fortfarande och att den fungerar! Jag trodde faktiskt att jag aldrig mer skulle kunna springa!!!

Hoppas ni får en super-lördagskväll! Själv skall jag titta på Melodifestivalen!