Med en liten anknytning till det inlägg jag skrev häromdagen om att tro på sig själv så tänkte jag också skriva om detta med att lägga ut bilder på sig själv när man bloggar!
Fram tills jag började blogga så avskydde jag bilder på mig själv. Bilderna som jag såg tidigare speglade aldrig den person jag själv såg när jag tittade mig i speglen. Därför fick ingen ta foto på mig under alla år, och de foton som finns är från när jag är liten och upp till undre tonåren. Jag ville aldrig vara med på bild. Jag tyckte att ”jag var cool” och jag kunde inte se det på de foton som togs av mig, så jag vägrade! 🙂 🙂
När jag tog studenten så tvingade mig mamma att ta bilder hos en fotograf! Det är första gången på många år som det finns bilder, då avskydde jag dom, idag är dom OK. Senare så tvingade mig mamma att ta bilder med mina syskon till henns 60-års dag, det är ca 25 år sedan och jag ser förfärlig ut på dom bilderna. Hatar fortfarande bilderna!
I dag kan jag se varför jag såg så konstig ut på bild, för jag kände mig så otroligt obekväm framför kameran.
När jag började blogga så insåg jag att detta var ett problem, så jag gav mig helt enkelt tusan på att jag fick ”skärpa till mig”!!! För en av de delar med att blogga var att faktiskt visa bilder på sig själv i olika situationer.
Jag köpte en bra kamera och började ta 100-tals bilder på mig själv, för att förstå varför jag såg en person i spegeln, och en annan på bild!
Med åren har jag blivit ganska dukigt på att visa upp mig i olika situationer, men det var ingen enkel resa! 1000-tals bilder har tagits och jag har med tiden förstått att bilderna jag tar idag faktiskt speglar hur jag tycker att jag ser ut, men så fort en annan fotograf hoppar fram så blir det fel. Nu gillar jag bilder på mig själv men bara om jag sjäv få agera fotograf. Jag har slutit fred med ”bilden av mig själv” och insett att det oftast är fotografens ”fel” hur man ser ut. I efterhand blir det nästan lite surrealistiskt, att min mamma har bilder på alla sina barn på väggen och på mig finns bara enstaka, och nu i vuxen ålder finns det plötsligt 1000-tals och jag tycker dom dessutom är fina! 🙂 🙂 Att dom speglar min personlighet. En sak som jag fortfarande jobbar med är bilden med mig som allvarlig! Då behöver man tillägga att jag sällan är allvarlig, utan leendet är det som alltid är med mig och det är så jag ser mig själv! Så just nu jobbar jag på att ta ett foto på Berith där jag är allvarlig och tycker att det ser ut som jag!
Men jag också upptäckt en sak, att jag kan fortfarande ta bilder där jag inte känner igen mig själv, och det är oftast när jag är stressad och måste få till en bild snabbt, så idag tar jag aldrig bilder i den situationen och om jag gör det så använder jag dom aldrig. Ska jag ta bilder på mig själv så måste jag ta ”ett moment”.
Men tänk vilken resa det varit, att gå i från att inte ha en enda bild på sig själv, och nu ha 1000-tals som dröser omkring på nätet. Det kan man säga var en utveckling som jag själv lyckats åstadkomma. Att göra saker som man själv tycker är lite läskigt är alltid bra och utveckande! Något jag aldrig trodde skulle hända!