Hur mår mina små vovvar efter attacken!


Mina små vovvar mår bra efter omständigheterna men precis som på oss männisor så stannar vissa saker kvar och det gäller i synnerhet Fonzen.

I går när vi skulle gå ut och gå så vägrade han att gå och tvärstannade och tittade uppmanande på mig (Stefan hade Fonzen). Han böjde ner huvudet och tvär vägrade att gå! Så tittade han på mig igen. Jag sa till Stefan att ”han säger att han vill gå med mig”. Så vi bytte hund och då gick det bra! Min älskade Fonzen!

När vi kommer nära platsen där det hände så sänker han svansen och tittar sig nervöst omkring! Jag förstår honom men jag vill också att han skall känna att vi kan gå där och det blir lite bättre för varje dag! I dag hade han svansen aningen högre än de tidigare dagarna.

Det är detta jag menar med att man borde inte få han hund om man inte kan ta hand om den eller ens hålla den i ett koppel. Om en hund blir överfallen eller en människa, det är precis samma sak! Man blir rädd! Min älskling som jag lovat att rädda från allt ont! Vi räddade honom men tyvärr har spår av rädsla satt sig!

Nästa steg är att ta med sig lite godis till platsen och göra konster så han förknippar den med något bra! Vi tar ett steg i taget!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.