I går eftermiddag när jag kom in i orangeriet för att sätta mig med en kopp kaffe så såg jag plötsligt att en persika trillat ner på jorden i den stora krukan där ett av mina två persikoträd står! Först trodde jag att den inte var mogen och att den av någon anledning ramlat ner ändå! Men nej, den var precis mogen och lagom mjuk och doftade helt underbart!

Jag hojtade genast till Stefan som blev lika glad som jag över att äntligen få smaka en egenodlad persika. Vi har båda gått och tittat och beundrar dom där persikorna dagligen…och så äntligen! Tänk vad löjligt glad man kan blir för en persika!

Jag gick in för att dela den på mitten så vi skulle få en halva var, och den doften av en alldeles solvarm persika som vuxit i mitt orangeri, var helt underbar!

Persikan var helt underbart perfekt mogen. Den lukade så gott att man inte vill äta upp den, men ändå ville man kasta sig över den och äta fler och mer! Som ett äventyr efter att ha pysslat om den, gett den näring, och vattnat den dagligen!

Jag och Stefan var båda rörande överens om att det var den godaste persikan vi någonsin ätit, så nu väntar vi på att nästa skall trilla ner! 🙂 🙂

Till er som undrar eller tvekar på att sätta ett persikoträd. Gör det! Persikorna blir samma storlek som dom du köper i handeln och det är på fullaste allvar den godaste persika jag ätit!

Hoppas ni får en underbar solig dag i dag!