Jag sitter här och funderar på hur lyckligt lottad man är. Jag kan fortfarande inte förstå att jag har ett orangeri som väntar på mig där på utsidan! Känslan av att ha ett vackert orangeri som man byggt och inrett med sina egna händer och med eget slit! Ett fantastiskt roligt slit för övrigt. Jag kan titta på bilderna om och om igen och förstå känslan jag kände när vi höll på.

Jag återkommer hela tiden till den här platsen som bara för ett år sedan såg ut så här…

..och i dag ser ut så här…

Nu längtar jag så mycket till vår så jag är på bristningsgränsen, men jag har nu värme på där ute så det är verkligen mitt lilla paradis.

Orangeriet står perfekt med en stor ek på ena sidan vilket gör att det blir lagom skuggning under delar av dagen, men vi har kvällssol!

Att längta till sol och blå himmel! 

Hundarna älskar orangeriet och vill att vi skall gå ut dit och sätta oss. Orangeriet är så mycket bättre än vilket TV-program som helst!

Jag är så stolt och glad över mitt lilla underbara paradis!