Jag känner mig stolt som en tupp. Vägen fram hit har varit allt annat än lätt. Under januari-mars gick jag upp 10 kg helt oförklarligt och i rasande fart. Jag har varit hos tre olika läkare som alla trott att jag har något fel i omsättningen och på sköldkörteln. Jag har haft panik, och jag har varit ledsen för att ingen på ett logiskt sätt kunnat förstå vad som hänt! Jag har inte kunnat använda mina kläder i garderoben för dom har helt enkelt inte passat. Jag har inte kunnat träna för jag har varit tung i kroppen, känt mig som jag har bly i benen, varit yr och känt mig allt annat än på topp.
Jag som alltid i hela mitt liv tränat och haft en sund inställning till mat. Ätit min mat och med frukost, lunch och middag och mellanmål mellan målen. Tränat hårt och mycket. Jag har fått kasta upp allt jag tror på i luften för ingen kunde hjälpa mig. Ingen hittade något fel. Jag har varit hos tre läkare och gjort fullständiga utredningar….så en dag så blev jag så jävla arg och bestämde mig för att ta saken i egna händer..
Det enda logiska jag kunde komma fram till var att min intag av mat måste minska drastiskt. Uppenbarligen gjorde min kropp helt plötsligt efter 49 år inte av med det jag stoppade i mig. Jag som alltid ätit sunt! Dessutom jobbade jag med att komma i mitt livs form och helt plötsligt börjar jag bara gå upp på ett helt okontrollerat sätt! Jag lade på mig 10 kg på kort tid och då menar jag under 3 månader.
Denna dag när jag blev så arg så bestämde jag mig för att om jag så skulle svälta så skulle jag lyckas! Jag gick hem och sa till Stefan att den närmaste månader tänker jag bara äta sallad. Mina mellan mål är möjligen 1 äpple om ens något. Så blev det.
Jag skippade frukost och framåt 9-tiden skivade jag ett äpple så det såg ut som en hel måltid på en tallrik. När klockan var runt 12:00 så åt jag en sallad och då menar jag sallad. Den bestod av salladsblad, gurka, tomater, några få oliver, 3-4 tärningar fetaost, 3-4 soltorkade tomater, 1 dl keso och en msk dressing. Jag tog ännu ett skivat äpple framåt 2-tiden.
På kvällen när jag kom hem gjorde jag en bakad potatis delade den i två delar och tog den ena halvan. Gjorde en stor sallad med sallad, gurka och tomater som fyllde mer än halva tallriken och tog två matskedar räksallad. Det blev min middag. Om jag kände ett behov så skivade jag ännu ett äpple på kvällen. Efter några veckor tog jag helt bort äpplena.
Förutom detta så lade jag till promenader och eftersom en del av problemet varit att jag inte kunnat springa för att jag varit yr, detta var alltså när jag började gå upp i vikt och en av symptomen så istället för att träna och springa så har jag varit tvungen att ta långa promenader. Min kropp kändes som bly så kunde jag inte ens släpa mig runt på 3 kilometer i löparspåret, jag som tidigare med lätthet sprungit mer än milen och på jättebra tider.
Så har de senaste 6 veckorna sett ut för mig. Det enda jag inte har haft indraget är mina cappuccino. Dom får jag dricka. Det är min egen lilla treat.
Jag lovade mig själv att från hiskeliga 83 kg ta mig ner till 72 igen till den 1 juli och jag lyckades! Jag är så fantastisk glad och jag skall säga att det har inte varit alls så jobbigt. Kanske är mitt ”pannben” en del av ekvationen det vet jag inte men jag skall ärligt säga att jag har inte varit hungrig en enda gång. Jag har aldrig gått och lagt mig hungrig. Den enda slutsatsen jag kan dra av det är att min kropp av någon anledning inte behöver mer just nu. Jag har fått googla mig fram till att det troligen är klimakteriet som spökar men jag vet inte vad det är. Jag vet bara att just nu så fungerar detta för mig.
Nu har jag nästa mål i sikte att ta mig just dit som jag bestämt var en del av mitt mål att inte blir just ”fet, ful och femtio” och det var att nå min vanliga vikt igen som är 62 kg. Så jag har alltså 10 kg kvar att gå ner men hittills har det varit lätt som en plätt och jag hoppas verkligen att det fortsätter så här. Jag är alltså 173 cm lång och väger idag 72 kg och jag har i större delen av mitt liv vägt 62 kg så det är ingen ouppnålig siffra jag strävar efter utan det är ett helt rimligt och normalt mål för mig.
Så det är en glad tjej som påbörjar sin helg med att inse att jag nått mitt första delmål! Delmål nummer två är att komma ner till 65 kg.
Det som gör mig mest ledsen i allt detta är att läkarna år 2016 inte har mer koll på vad som händer en kvinna när hon hamnar i klimakteriet. Inom sjukvården har jag ännu inte fått någon hjälp och jag tycker att det är beklagligt. Inte alla har mitt mindset och jag vet faktiskt inte vad jag skulle ha gjort om jag inte själv tagit saken i egna händer.