Vad är det egentligen som behövs för att göra sin vardag sundare. Är verkligen det enda alternativet att köpa ett gymkort och köra järnet! Jag vet att det inte är det. För jag har gjort det ovanstående i näst intill hela livet fram tills att jag kom in i klimakteriet och trodde att det var kört!

Att komma in i klimakteriet kan vara enkelt och man märker nästan ingenting, men det kan också bli som det blev för mig med konsekvenser som jag aldrig hade kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi. 

Jag trodde i min enfald, innan klimakteriet, att dom lite ”mulliga tanterna” det var dom som inte tränade och/ eller inte brydde sig om sin hälsa….jag brukar säga, att kanske var det rätt åt mig att just jag fick den erfarenheten som skulle dyka in i mitt liv med full kraft. Jag tycker fortfarande det för jag lärde mig så fantastiskt mycket på den resan.

Vad hände. Jo jag tränade stenhårt hösten 2015. Jag skulle nämligen vara i mitt livs form när jag fyllde 50 år hade jag satt upp som mål. Men den hösten gick det inget bra, jag blev bara svagare och svagare och till slut så kunde jag inte ens springa milen längre. Min kropp orkade inte och jag fick yrselanfall. Själv trodde jag att jag var svårt sjuk, men det skulle efter många månader och 1 kg viktökning i veckan, ja ni läste rätt, visa sig vara klimakteriet. Jag gick upp ett kilo i veckan. Man trodde att jag hade fått en rubbning i ämnesomsättningen och läkaren var nästan säker på sin sak. Massvis av prover togs.

Där och då bestämde jag mig att jag vägrar att vara offer för en kvinnosjukdom/ åkomma. Jag bestämde mig för att det måste finnas en väg runt detta. Jag pratade med fler doktorer och det jag kunde få fram var att när en kvinna kommer i klimakteriet så måste man fokusera på att ändra sin kost. Där finns det inga genvägar, och särskilt när man får en sådan ”svår” variant av klimakteriet som jag fick.

Det går inte att träna och äta som man hade gjort innan. Jag hade panik och bestämde mig för att åka hem till mamma några dagar. Min 84-åriga mamma som jobbat i sjukvården i hela sitt liv gav mig nyckeln till det som skulle visa sig framgångsrikt. Men vid tillfället när hon beskrev vad jag var tvungen att göra så trodde jag att det var mer eller mindre omöjligt. Allting handlar om vilja. Viljan hade jag och det visade sig vara en framgångssaga. Jag rasade i vikt. Vips var jag tillbaka på en vikt jag bara kunnat drömma om. På ett halvår hade jag gått upp från 68 kg till 84 kilo och på 4 veckor hade jag gått ner 12 kg igen!

Men det som jag tror de flesta råkar ut för är ändå någon form av identitetskris. För mig var det så, att gå upp 16 kilo på lika många veckor skapade en kris. Jag ville verkligen inte se ut som det jag såg i spegeln, och det handlar inte om något annat än att jag vill känna mig som Berith och jag fick panik för jag kunde inte, som jag var van vid, påverka viktuppgången.

Jag gjorde som min mamma sa. Jag tog till drastiska åtgärder som jag själv var ytterst tveksam till om jag skulle klara.

Min mamma sa att jag måste drastiskt förändra mitt sätt att äta och se på mat, och eftersom jag blev yr och kände mig konstig vid träning så måste jag hitta ett sätt att röra på mig minst 1 timma om dagen. Hon beskrev med det bestämdaste att röra på sig var absolut nyckeln i kombination med väldigt begränsat intag av mat. Hon sa att från och med nu så måste du ändra ditt framtida sätt att äta, du kan aldrig gå tillbaka igen.

Så det var det som var grunden till att jag idag förespråkar 1 timmas promenad varje dag. Det är egentligen inte speciellt jobbigt alls, utan det som är svårt är att inte övertyga sig själv om att man får vila en dag.

Maten då. Ja det var där jag trodde att jag inte skulle överleva, men när min mamma hävdade med den dummes envishet att detta vad jag måste göra, så tänkte jag att hon kan inte ha fel. Hon om någon vill absolut inte skada mig det vet jag med säkerhet, och aldrig tidigare hade jag hört min mamma prata med mig om att ”dra ner på mat”, snarare i form av att ”du äter väl ordentligt”. Alltså kände jag att om det var någon i världen jag kunde lita på så var det in mamma.

Så hur gjorde jag då. Jo jag skippade all träning förutom 1 timmas promenad varje dag. Jag åt bara sallad och då menar jag verkligen sallad, utan ens kött eller fisk. Salladen bestod av bönor, sallad, paprika och 1 msk keso som ersättning för dressing. Lunch enligt min mamma, var bara för att bara hålla mig borta från att vara hungrig. Jag fick inte äta något bröd och jag fick bara dricka vanligt ,kranvatten som dryck.

Som mellanmål var det bara äpplen som gällde, och min mamma rekommenderade mig att skiva dom i tunna skivor i en skål för att lura min hjärna att detta var mer eller mindre en måltid. Äpple fick jag äta hur många jag ville om dagen men jag var tvungen att skiva dom för att uppnå känslan av att det var en måltid.

Kvällsmål, där skulle jag äta något mer matnyttigt för att stimulera så att jag inte skulle känna någon hunger. Det blev som variation som kunde se ut något i den här stilen.

Bakad potatis med räkröra och en stor sallad.

Laxfile med Haricot Verts och en romsås

Italienska nötfärsbiffar med soltorkade tomater och basilika serverade Haricots Verts och fetaost i olja

Färskpotatis med Matjesfile och lite gräddfil med gräslök

Tomatsoppa

Hur kändes detta då undrar kanske ni. Jo, det jag framför allt kände var att när man äter en sallad som inte består av speciellt mycket (jag trodde inte jag skulle klara det) så inser man hur lite kroppen behöver och hur mycket man av ren och skär vana stoppar i sig. Jag upptäckte också på kvällen hur fantastiskt gott maten smakade eftersom jag fick äta begränsat med mat så var jag så noga med att välja det jag skulle äta.

Jag blev så förvånad över hur enkelt det var. Det som var svårt var faktiskt att bestämma sig för att göra så här! När jag väl gjorde det så kändes det enkelt och självklart!

Under denna resa var det 2 saker som jag fick äta och dricka utan begränsning. Det var äpplen och cappuccino och kranvatten.

Vem som helt kan tala om att det inte är viktigt med att gå ner i vikt, men för mig är det viktigt. Jag vill känna mig som mig själv. Var och en får själva ta beslut om vad som är viktigt, men för mig är min hälsa en av de viktigaste sakerna i mitt liv och hälsa och vikt går hand i hand.