Hur går det med träningen då undrar ni? Ja just nu så har jag faktiskt inte tränat på några veckor. Jag har försökt vila mig och göra mina rehab övningar. Min kropp behöver lite vila och jag försöker därmed anpassa min kost efter detta. Inte helt lätt och absolut väldigt tråkigt att inte träna.

Det finns dock en sak jag lärt mig med ålder att det är ingen idé att känna stress över det faktum att jag måste vila. Jag vilar istället ordentlig och försöker istället njuta av det (fast det är otroligt svårt). Så jag gör faktiskt så gott jag kan av det. Nu har jag sakta men säkert börjat med meditation också som i mitt normala jag ligger väldigt långt i från mig. Jag tycker dock att det är roligt att testa nya saker. Det är annars svårt, enligt mig, att ha åsikter om något man inte själv provat.

Jag går långa promenader några gånger i veckan och jag har gått upp något kilo och jag får leva med det helt enkelt för sedan när jag sätter igång och tränar så vet jag att det går ganska fort. Men jag längtar efter att få springa milen för det är en sådan skön känsla och det är inte alls lika roligt att promenera.

Under nästa vecka skall jag få reda på ett antal ytterligare blodprover som förmodligen kommer säga vad jag borde och inte borde göra. Detta är första gången i mitt liv som jag inte mår riktigt bra men jag kan inte hitta någon riktig bra förklaring till varför. Det är väl det som är det mest frustrerande för någon som mig som gärna vill ha en logisk förklaring på allting.

I helgen tror jag dock att jag kommer börja jogga lite försiktigt igen, för sanningen är den att jag har svårt att stå ut med att inte träna och just nu får jag inte träna styrketräning för överkroppen alla övningar inkluderar armarna och min ena arm får jag inte belasta alls just nu.