Jag har börjat fundera över hur föräldrar uppfostrar sina barn med avseende på trafikvett!

Jag har min sommarstuga precis vid havet och vi har en fantastisk badplats så när det är så här fantastiskt väder så kommer det folk från när och fjärran från andra delar för att bada. I vårt område har vi en liten bilväg som vi anlagt själva och en bom med lås vid infarten, så ingen kan komma in med bil om man inte bor här så de flesta cyklar hit för att bada. Vi har en fartbegränsning på 20 km/tim.

Jag blir dock lika förvånad varje dag när jag ser mammor och pappor som har med sig 5-6 åringar på cykel (det finns ingen cykelbana hit och det är även på väg till en golfbana så det är relativt hög trafik) som vinglar och cyklar rakt ut i vägen och föräldrarna själva tar ingen hänsyn till bilar utan bara cyklar på som om dom hade företräde för precis allting?! Jag som bilist tycker att det är obehagligt att passera eftersom föräldrarna låter barnet klara sig själv, och inte ens är på samma sida om vägen!

I går när jag skulle köra ut ur området så kom det en tjej med barnvagn och ytterligare ett litet barn och bara gick rätt ut i vägen framför bilen????? Nu kör vi i bara i max 20 km i området , men i alla fall! Hur tänkte hon? Hon var minst 30 år?

Hur tänker dom? Skall alla bilar stanna så fort dom ser en gångtrafikant eller en cyklist och dom har företräde överallt, eller skall vanliga trafikregler gälla och sunt förnuft? Ingår inte det i uppfostran längre, och barn gör som du gör, inte som du säger!

Jag upplever att inne i stan så tror cyklister att de har företräde för precis allting, jag reagerar på människor som bara går rakt ut i gatan trots att det kommer bilar, men det är klart att har man föräldrar som gör så så gör man själv likadant!

Jag skulle aldrig få för mig att gå rakt ut i gatan oavsett om det finns ett övergångsställe eller ej, det handlar om respekt för andra och säkerhet för mig själv!

Det konstiga är, att i det område där jag bor permanent och har mitt hus, där ser det helt annorlunda ut! Där uppfostrar föräldrarna sina barn på ett klokt sätt. Man lär barnen att titta sig för innan man går över gatan. Man lär barnen att inte leka på gatan. Man lär barnen att man inte kan springa rakt ut i gatan och man förutsätter inte att bilen skall tvärnita så fort man vill gå över till sin granne. Barnen får inte cykla på gatan förrän de hanterar att göra så och innan dess är föräldrar med och cyklar på inhägnade områden. Jag börjar undra om detta är en klassfråga?

Vad är det för fel på dessa föräldrar som låter sina barn gå rakt ut i gatan, vad är det dom försöker bevisa? Vem gynnar det? Vad får dom ut av det? Självklart bromsar jag om någon går rakt ut i gatan. Jag hoppas bara att alla gånger detta sker att jag ser det i tid och har reaktionsförmågan att hinna bromsa, för jag vill inte köra på någon!

Härom dagen skulle vi köra ut ur området med en släpkärra, då springer ett barn och försöker hoppa upp på kärran, tror ni att föräldrarna säger i från, NIX! Självklart inte, men de står själva och tittar på! Stefan stannar bilen, vi säger ingenting, det gör inte föräldrarna heller! Det är väl ändå inte vårt ansvar särskilt inte när föräldrarna finns där?

Jag tror vi alla är överens om att vi självklart tvärnitar om ett barn eller en vuxen springer rakt ut i gatan! Men varför ingår inte detta längre i uppfostran? Man blir arg, och man blir arg för man blir rädd, då man självklart inte vill köra på någon eller skada någon. Jag har hört vuxna argumentera om att barn skall kunna leka på gatan? Vad ger det för signaler?  Allvarligt talat vilken planet kommer dessa föräldrar i från och är det en klassfråga?

Jag undrar verkligen vart vi är på väg någonstans? Vad tycker ni, upplever ni också att människor blir mer och mer nonchalanta i trafiken?