I dag har jag då varit på ytterligare en undersökning eftersom jag har en knöl i ena bröstet. Jag har just avslutat min kur av antibiotika och i dag var det alltså dags för dels mammografi och om det behövdes även vidare undersökning.
Jag gick dit glad i hågen, för jag är av den kategori människor som sällan oroar mig i förhand. Det har lärt mig av livet att det är ingen idé att oroa sig i förväg för då får man oroa sig så väldigt många gånger och eftersom jag tidigare har haft elakartade förändringar, den gången i livmodern, och opererat mig, så vet jag att OM man skall gå och oroa sig så blir det under väldigt lång tid! Nämligen flera år innan man är fri eller friskförklarad. Så min inställning är att inte oroa sig innan det finns något att oroa sig för.
Först fick jag genomgå den där vanliga mammografin som jag inte alls tycker är något särskilt. Många säger att det gör ont, men det gör det inte alls. Jag vågar påstå att det är en skröna. Det är möjligen så att när man i bland får ont i körtlarna i brösten, då ska man kanske inte gå på en mammografi eftersom dom ”klämmer brösten” lite grand, för vid en sådan tidpunkt gör allt ont som har med bröst att göra.
Hur som helst så blev jag ombedd att vänta kvar. Har aldrig blivit ombedd att vänta kvar! Då blev jag helt kall! Efter en liten stund kom en läkare och ropade upp mitt namn och sa att han måste göra en undersökning ytterligare. Han bad mig sätta mig ner och förklarade varför och vad han skulle göra. Han sa att jag inte skulle bli orolig om han var tyst eller undersökte något specifikt ställe lite mer ingående. Han sa att han måste försäkra sig om att det dom sett stämde. DÅ blev jag orolig! Det där lät inte bra!
Han förklarade att jag inte skulle bli rädd om han var tyst, om han undersökte vissa ställen mer noggrant än andra….Puh, nä just det! Enkelt sagt! Han sa också att han inte ville att jag skulle berätta något för han ville titta utan att ha några förutfattade meningar. Sedan lade han till ”men jag är inte blind” för jag har en stor synlig knöl och det var den han syftade på, bölden/knölen jag har!
Det tog en stund och när han avslutat sa han att jag kan vara helt lung! Bölden/ knölen är godartad, men dom måste ta bort den för den har ”gått på djupet” vad nu det betyder! Han sa också att jag har förstorad lymfkörtel i armhålan med att det inte var någon fara. Jag har nämligen en knöl där också!
När jag gick där i från så kom tårarna….och det är då jag faktiskt tänker att jag gjort helt rätt! Jag oroade mig inte, men när dom tog in mig för extra undersökning, helt oförberedd då måste jag erkänna att jag blev lite rädd och tänkte för mig själv ”varför tog jag inte med mig Stefan”.
Samtidigt var jag så klart väldigt tacksam och nu vet jag att det inte är något farligt, bara att dom måste ta bort det ändå för att det inte skall utvecklas.
Så idag åkte jag hem lite extra glad för nu vet jag att det där otäcka fula åtminstone inte är något farligt, men jag längtar efter att ta bort det! 🙂