Hur tänker ni runt er kropp? Har ni någon gång funderat på varför ni vill se ut på ett visst sätt. Jag har börjat fundera på det mer och mer när det hela tiden står överallt i sociala medier att det ideal vi har inte är sunt. Då har jag börjat fundera på mitt eget ideal. Det kommer från när jag var ung. Jag tyckte väldigt mycket om min kropp. Tyckte att jag var dö-snygg! Det har ingenting med tidningar eller modeller eller annat att göra. Jag tyckte själv att jag hade en perfekt kropp på alla sätt i mina ögon så jag känner inte alls igen mig att jag vill se ut som något ideal som är ouppnåligt!

Jag kan inte själv acceptera min kropp när jag inte själv är nöjd med den. Jag struntar högaktningsfullt i vad andra tycker om mig. Det vikiga för mig är att jag gillar mig själv. Punkt!

Jag tycker att diskussionen håller på att gå över styr, som om alla borde vara överviktiga och vara nöjda med det! Som om viss övervikt är normal. Då frågar jag mig vad är normalt? Precis som med allting annat så är vi alla individer. Kan vi inte bara acceptera det.  Det som är normalt för någon annan kanske inte är normalt för mig. Om någon annan älskar sin kropp med några kilo extra så har jag inga synpunkter på det alls. Huvudsaken är att dom tycker om sig själva. Det är det viktiga och att tycka om sig själv tror jag inte har något med vikt att göra det har med någonting helt annat att göra, nämligen självklänsla!

Själv är jag i största allmänhet väldigt, väldigt nöjd!

Under tiden jag gick upp väldigt mycket i vikt i början på förra året var jag väldigt ledsen och bedrövad, för jag kände mig inte som mig själv. Det hande ingenting med hur andra uppfattar mig eller ser på mig utan jag trivdes inte med att magen hängde över byxlinningen. Jag tålde det inte. Jag tålde inte att brösten blev stora. Avskyr det. Att BH:n satt för hårt och gjorde så att de blev valkar under armhålorna, eller att jag inte fick på mig mina jackor för armarna var för kraftiga. Eller att låren gick emot varandra. Det har ingenting med ideal att göra. Jag hatade det, så bara det gjorde att min vilja att lösa problemet blev urstark.

Ni kan själva se på bilden nedan hur jag såg ut, svullen även i ansiktet! Jag har bara visat denna bild en eller två gånger förrut. Jag skämms absolut inte över den. Men jag vet själv varför jag inte accepterar mig själv sådan, för jag mådde dåligt av att inte känna mig som mig själv. Jag kände mig inte som den person jag är på insidan.

Att se ut som mig själv igen gör mig otroligt glad och tacksam! Det har ingenting med vad idealen säger, utan det har helt och hållet att göra med känslan av att vara rätt person i rätt kropp!

Så för egen del är mitt ideal mitt eget ideal! Jag vet hur jag vill se ut och vad andra tycker om det, det struntar jag fullkommligt i!