Nu vill jag att ni läser detta även om rubriken säger klimakteriet. Det är nämligen viktigt! Några av er hade synpunkter på hur och vad jag skrev i mitt inlägg om Träningsmål för 2018. Något jag uppskattar mycket och tycker är roligt är att ni engagerar er, det betyder att någon läser det jag skriver.
I min blogg så vill jag peppa till hälsa och att uppnå sina mål, men jag vill också hjälpa alla dom där ute som liksom jag hamnat i klimakteriets helvetes armar för att få dom att inse att det går komma därifrån. Det betyder inte att den inte går att applicera på vem som helst man kan bara anpassa den efter sin egna förutsättningar. Jag ville visa hur MIN plan ser ut.
Så vad gjorde jag, jo jag visade MIN plan.
Så vad ville jag visa med mitt inlägg. Jo för att nå sina mål så måste man ha en konsekvent plan. Det betyder inte att det är den man skall följa resten av sitt liv. För att komma till en punkt där man ändrar på dåliga vanor så behöver man en plan och några veckors total förändring. Om man inte behöver gå ner i vikt så kan man ändå följa planen men lägga till mer mat så klart.
Jag förespråkar så klart en hälsosam inställning till mat. Det jag vet, och har erfarenhet av är hur det är att plötsligt komma in i klimakteriet och plötsligt gå upp 1 kg/ vecka trots att man tränar och äter sunt. Det var en TOTAL chock för mig och jag tror ingen som inte upplevt den själv kan föreställa sig vad det gör för någon med en själv och sitt självförtroende. Jag hade tränat ett helt liv och tyckt att ”tanterna” som gick upp i vikt det var dom som struntade i vad dom åt och inte tränade. Delvis var det var rätt åt mig kan jag tycka själv, att jag själv råkade ut för detta för att förstå vad det gör för psyket!
Det är detta jag lever med. Att hitta ett sätt att förhålla mig till denna omställning i kroppen som gör att jag inte längre kan springa milen på 39 minuter som jag kunde innan för kroppen orkar helt enkelt inte. Som gör att jag inte kan träna stenhårt på gymmet 5 dagar i veckan för kroppens muskler är försvagade och jag känner mig som en urlakad…vet inte vad. Allt detta är orsaken till att jag måste hitta ett annat sätt att hålla formen och då handlar det om 80% kost och 20% träning och jag tackar GUD att det fungerar! Något jag aldrig kunnat tro innan jag själv blev tvungen att testa det!
Mitt mål är att under 2018 börja träna på gym igen, men i mindre omfattning och min förhoppning är att kunna börja springa igen.
Men mitt i all denna kamp med klimakteriet så upptäckte till min glädje, att man behöver inte jogga eller springa milen eller lägga 10 timmar på gymmet i veckan för att hålla formen. Man måste bara anpassa sin träning och sitt mat-intag. Enkelt kan man tycka, men ganska drastiskt om man tittar på intaget jag hade innan och det jag har idag. Då tänkte jag inte ens på det. Jag åt av allt och stora portioner för jag tränade mycket! Idag måste jag överväga precis allt jag stoppar i mig och jag måste röra på mig och det enda sätt jag kan göra det på är promenader.
Det goda med det var att jag upptäckte, att promenader räcker! Det fungerar och att skapa sig en sund livsstil med mycket sallad och grönsaker det känns faktiskt riktigt bra! Koppen mår toppen av detta! Hela systemet jublar faktiskt och det är en otroligt skön känsla. Det är en otroligt skön känsla att ha som inställning att tacka NEJ till allt som bjuds som jag inte planerat själv och det gör att jag känner mig väldigt sund trots att jag inte längre kan springa milen och inte tränar 5 dagar i veckan på gym.
Så hoppas att mitt inlägg om Träningsmål 2018 nu klarnat något och jag är ledsen om jag förvirrat någon där ute för det var definitivt inte min mening. Att vi måste anpassa vårt intag till vår förbränning kan tyckas självklart, men inte alls så enkelt som det låter alla gånger.