Att ha eller skaffa sig lyckopiller det är frågan! Jag har skaffat mig lyckopiller men det var längesedan. Dom heter Fonzen och Boss.

Här har ni Boss, på morgonen när jag öppnar till orangeriet så flyger han upp i stolen och sätter sig så här! Vad säger ni!? Söt eller hur. Oemotståndlig säger jag!

Lille Fonzen som egentligen är äldst, men är störst fast minst! Ni förstår. Han är liten till växten för att vara en Cavalier, snäll så han nästan blir dum. Men om Boss retar honom då är han inte att leka med! Boss blir då så rädd så han springer och gömmer sig! 🙂

Dessa två är mina lyckopiller precis som alla hundar före dessa två har varit. Hundar är verkligen livet!

Varje enskild dag börjar och slutar med dom här två. Precis på samma sätt som jag somnar med ett leende så vaknar jag på samma sätt. När Boss gör glädjeskutt när han fått sitt första kex när han ätit upp sin frukost.

Eller när vi säger att vi skall gå och lägga oss på kvällen, och dom hoppar i väg alldeles lyckliga!