Ja mina följare ställer roliga frågor och då blir det roliga uppslag, man tänker inte själv på vad ni kan vara intresserade av att läsa så därför är det jättebra och kul när ni kommer med förslag på vad ni vill veta! Jag fick bland annat en fråga om hur det är och varför jag har skaffat flera hundar.
Varför har jag valt att ha flera hundar samtidigt? Det var helt enkelt så när jag skaffade min första fina hund Alfons när jag var över 30 år som jag började fundera när han just fyllt ett år om han inte behövde en kompis. Vi hade då flyttat in till stan och bodde i en våning på Aschebergsgatan i Göteborg och jag och Alfons var ofta ute i parken, han lös förstås, och han fullkomligt älskade när vi träffade andra hundar som han kunde busa med. Det brukade sluta med att vi hundägare stod i parken och såg på medan våra hundar lekte allt i från att hämta pinne till att bara gå omkring och nosa i hop!
Hela min klan, när Lufsen var valp! Dom tittar beundrande på mig om ni undrar! 🙂
Popcorn äter tårta!
Jag började titta runt om jag kunde hitta en hund med en för Cavalieren annan tillåten färg än Alfons hade (blenheim) och jag hittade en liten krabat som var Ruby, och jag bestämde att han skulle få komma hem till mig! Tanken jag hade var att han skulle hette Åberg, men när han kom hem så passade inte namnet till honom så han fick heta Morris!
En bild fångad när jag ropar hit! Min fina Morris längst till vänster, det är han som var döv!
Alfons blev först förskräckt när vi kom hem och tänkte nog att, NEJ, ska jag behöva dela min matte men någon läskig varelse. Med hundar är det precis som med barn när dom får ett syskon. Det är viktigt att visa att dom har precis samma plats som innan och är precis lika viktiga! Så man får passa på när valpen sover, att leka och roa den ”stora” så att han eller hon inte känner sig utanför!
BAMBAM när han var valp!
Det tog en vecka sedan låg dom tätt tätt i hop och sov, och det tog bara några veckor så kunde den lilla valpen alla konster som Alfons kunde, han följde Alfons som om han satt på ett spår bakom! Han fick gå lös i parken och hälsade Alfons på en hund, så följde Morris med, backade Alfons för någon ”farlig hund” backade Morris också! De var som två små tvillinghundar…som följde varandra! Alfons hade dock en liten ”felinställning” när han tyckte att han inte fick sin promenad i ”rätt tid” för hundar är ”vanedjur” och gillar rutiner. Då gick han själv på en promenad när vi var i sommarstugan till exempel, och då tog han med sig Morris som också fick den lilla ovanan. Det roliga var att man visste exakt var dom gick för dom tog promenaden runt hela området i kanten på asfalten! Där hittade man dom om man missat deras promenad tid med så där en 20 minuter!! 🙂 🙂
När Morris och Alfons var ett antal år så träffade jag Stefan och då bestämde vi att skaffa ytterligare en hund. Det blev BAMBAM! BAMBAM är en Black & Tan och precis som dom andra så tog det en vecka sedan låg alla tre i en hög och sov tillsammans! När BAMBAM var 2 år skaffade vi oss Lufsen som var en Tricolor, och den hund som nu hastigt gick bort för 3 veckor sedan. Även han blev snabbt en del av flocken och nu låg fyra hundar och sov i en stor hög!! Gulligt att se, med huvudena på någon annan hunds kroppsdel! 🙂 🙂
Så alla var hanar men med tanke på rasen så är dom snälla, de bråkar aldrig och det enda som dom möjligen kan vara rädda om är sin egen mat! Därför satt alltid Lufsen på en stol och åt för han ville inte äta om han visste att de andra kunde ta hans mat, så det var så vi började sätta upp honom på en stol, och sen dess var det där han ville ha sin mat!
Många frågar om det inte är jobbigt att ha så många hundar och svaret är entydigt NEJ, det är inte jobbigare för om du har en hund så har du redan tagit beslutet att ägna tid och promenader åt den hunden och de andra kan följa med samtidigt. När valpen är liten kan det dock vara bra att ha lite ensam tid med varje respektive hund, precis som med barn egentligen, för de behöver känna att de är speciella och att matte/husse fortfarande tycker om mig. Den lilla valpen måste också lära sig saker på egen hand, och vad är inte mer perfekt än att gå en valpkurs och på så sätt få den tiden med valpen!
Det enda man får ta ställning till det är så klart pälsvård, jo det är lite jobbigt att bada 4 hundar på raken i badkaret, ryggen känns efter det! Men det är väl det ”jobbigaste” jag kan komma på. Mina hundar älskar att bada så det är samtidigt ett rent nöje, för de ser det som egen ”spa tid” tror jag! Man måste se till att kamma päls och klippa klor men det är bara att bestämma sig att på fredagskvällar klipper jag klor och kammar päls, om jag inte haft tid innan! Nu för tiden så lämnar jag bort dom ibland så dom får en rejäl genomgång av tvätt och så kommer dom hem som nya!
Det roliga med att ha många hundar är att se hur mycket utbyte dom har av varandra, och att se att dom lär varandra konster! Jag har berättat innan om att när jag skaffade Morris så lärde han sig väldigt snabbt allt som Alfons kunde, men om han hade ryggen åt mig och jag ropade bara på honom så kom han inte på inkallning, men ropade jag på Alfons så kom han. Jag var i bland lite arg på honom för att han inte lyssnade….och det visade sig hela två år senare att Morris var döv vid födseln. Han tittade och följde sin kompis i minsta steg och när jag fick reda på detta så blev det väldigt tydligt! När vi var ute och gick (de var alltid lösa) så tittade han hela tiden efter sin kompis och följde honom, när jag ropade ”hit” till Alfons och Morris så kom båda, men i själva verket tittade han på Alfons och gjorde likadant. Från den dagen så utvecklade jag ett teckenspråk så att jag istället kunde prata dirket med Morris och inte via Alfons. Det roliga var att även här så lärde sig Alfons tecknen, så nu behövde jag inte längre skrika ”hit” jag behövde bara fånga deras blick och vinka en speciell vink, som på teckenspråk betydde ”hit” så kom de båda!!! Samma med alla konster de kunde, vi gjorde tecken och de visste båda vad det betydde.
Jag kan säga att från den dagen jag förstod att Morris var döv, så fick jag ytterligare en bit av hans hjärta det var som om han ville visa och säga att han var så tacksam för att jag äntligen fattat!! Helt plötsligt fick jag också ett svar på varför han hade en vana att alltid lägga sig under saker…. han hörde ju ingenting så han ville helt enkelt vara säker på att ingen snubblade över honom! 🙂 🙂
Från den dagen har jag alltid kopplat alla konster med en rörelse, i fall det skulle visa sig att någon återigen skulle vara döv! Så nu kan alla mina hundar teckenspråk, och från den dagen blev han om möjligt ännu mera gossig och gullig precis som han ville säga till mig att jag var det bästa han visste som äntligen förstod hans problem!!! 🙂 🙂
Jag har alltid varit noga med att lära mina hundar att gå ”fot” och att kunna basic. Det är både för min skulle och för deras. Skall man ha flera hundar så måste de ha någorlunda uppfostran. Så när jag hade mina 4 Cavalierer och vi var ute på stan så gick alla ”fot” och de hade en speciell rangordning, Morris ytterst, sedan Alfons, BAMBAM och sist och längst åt mig lille Lufsen, ganska kul att se har jag fått höra!
Här ovan väntar dom på sitt kex enligt nedan! 🙂 Här är ingen ledsen för att jag ska gå inte!! 🙂 hihi ser ni hur dom tänker…kex, kex, kex, kex….hihih
Vi har också alltid haft en rutin, att när vi går hemifrån så ger vi dom ett hundkex var! Det resulterar i att jag får aldrig några ledsna hundögon som säger ”nej lämna mig inte” utan i stället när dom ser att jag tar på mig jackan på morgonen när dom vet att jag skall till jobbet så springer dom ut och sätter sig fint och väntar på sitt kex! Ja det går åt en del kex, som jag har ett stort lager av, men det är det värt!!! Hundkex här i detta hem är ungefär som kaffe, det får bara inte vara slut som jag säger så!! 🙂 🙂 🙂
Kommer en liten fortsättning…men nu hinner jag inte skriva mer! 🙂