Jag vet att för er som är lite eller mycket yngre så är detta kanske inte jätteroligt att läsa. Men det kan vara bra för er att veta än då. För ni som är yngre behöver inte famla i mörker som jag gjort när ni kommer hit en dag, eller så kan ni hjälpa någon som är runt 50 år och helt enkelt inte fattar vad som är fel!

Jag trodde aldrig i hela mitt liv att det skulle bli så här. Jag var av den bestämda uppfattnignen att det man hört om klimakteriet garanterat var en överdrift och en ursäkt för att man gått upp i vikt (jag erkänner alltid när jag har fel) men som alltid så lär man sig saker på livets stig den hårda vägen. Att jag inte ens förstod att det var klimakteriet när det hände mig beror nog mycket på min inställning till att jag inte trodde det var sant, att det var lite av en skröna. Men jag har bestämt mig för att skriva om detta för att hjälpa andra där ute med samma problem. Jag tror nämligen att det är vanligare än vi tror att det blir så här.

Hur gör jag nu då och hur förhåller jag mig till mat? Eftersom jag nu gått ner 19 kg från 84 ner till 65 till mina 173 cm, så laborerar jag just nu lite med min kost! Jag har gått ner enormt i förbränning och jag måste röra på mig låt säga i snitt 15000 steg om dagen för att ge er ett mått på hur mycket jag rör mig. Om jag inte gör det så går jag sakta men säkert upp igen! Självklart kan jag stanna hemman någon dag men jag försöker skapa bra rutiner.

Jag äter lunch men en väldigt liten lunch som oftast består av en mindre sallad. Jag äter middag när jag kommer hem men den är också av det  mindre slaget. Vilket innebär att jag nu börjat laborera lite med vad jag äter. Om jag äter något annat än sallad så tar jag kanske 1/3 del av vad jag brukade ta och sedan kompenserar jag upp resten med sallad.

Jag dricker vanligt kranvatten och bubbelvatten i undantagsfall efter som det är salter i vattnet. Jag dricker aldrig något annat. Jag dricker aldrig alkohol. Om jag någon gång får abstinens efter något sött eller blir hungrig så är det ett skivat äpple som gäller. Äpple är mitt enda tillåtna mellanmål. Nej en sak till cappuccino får jag dricka.

Jag tycker att det fungerar väldigt bra och jag försöker se det från den positiva sidan. Jag kan äta av precis allt men i begränsad omfattning. T e x åt vi tacos i förra veckan för första gången på månader och då måste jag begränsa mitt intag. Det är lätt att äta för mycket fast man egentligen inte behöver det. Jag har också börjat att äta saktare för att focusera på att njuta av maten och det tar ca 20 minuter för hjärnan att registrera att man är mätt och slänger man i sig maten så hinner man få i sig alldeles för mycket. Jag tar också väldigt lite köttfärs och mer grönsaker. Över lag äter jag mycket mindre kött och fisk och mycket mycket mer grönsaker.

Det var lite om hur det går med min mat och jag håller på att skriva ner mitt exakta intag för att kunna dela med er framöver, men innan dess vill jag se att det fungerar hela vägen! Jag är så fantastiskt tacksam för att jag gjort detta för mig själv för jag mår så mycket bättre nu och det känns verkligen roligt att kunna komma i alla sina kläder och känna sig smal och fin! Det är värt väldigt väldigt mycket för mig! Jag önskar verkligen jag kunde hälpa alla där ute för det är inte svårt men det krävs en väldig massa ”jävlar annama”.

Jag skall fortsätta min kamp och jag skall försöka ge er så mycket relevanta tips det bara går men jag måste först själv förstå handling och påverkan fullt ut så jag verkligen kan hjälpa andra där ute. Jag har jobbat som instruktör i många år och att dessutom ha gått från att helt tagit bort min styrketräning under denna perioden och bara lagt focus på promenader gör att jag känner att många fler än innan kan ta till sig detta.

Jag vet hur det är att komma till ett gym och känna sig dum och inte förstå eller till en spinningklass eller ett bodypumpklass. Jag älskar att inspriera andra och att hjälpa dom att uppfylla sin mål. Jag var ca 18 år när jag började träna på gym så för mig är det som hemma, men jag vet att det är en stor tröskel för många och att i stället kunna promenera, som faktiskt dom flesta kan, är en fantastisk möjlighet men också en utmaning att ta sig i kragen! 🙂 🙂

Puss på er!! I dag är det i alla fall torsdag 😉