Alltså vilken vecka! Har haft fullt upp sedan tidigt måndag morgon och så härligt att vara tillbaka igen. Nu har jag nästan glömt att jag alls haft semester i sommar. Tänk vad fort man är tillbaka på banan igen.

Jag är inte riktigt van vid att vara ledig. Jag har varit egen företagare i väldigt många år, faktiskt sedan jag var i 20-års åldern så jag vet verkligen vad det innebär att jobba hårt mot mål man satt upp! Men det är självklart något man själv väljer! För mig har jag alltid gjort det för jag har så mycket energi och tycker det är roligt när det händer mycket!

Nu kan jag ändå säga att jag delvis slagit av på takten fast jag jobbar ändå väldigt mycket. Tidigare så jobbade jag mellan 60-80 timmar i veckan i över 10 års tid utan semester eller lediga veckor! Inget jag led av, jag bara jobbade på. Därför har jag verkligen fått lära mig vad jag måste priorietera för att inte gå in i den berömda ”väggen” som så många andra verkar göra. Jag har aldrig gjort det och det finns mycket jag skulle kunna säga med avseende på detta. På dom som vill lyssna så klart! Jag har sett det på väldigt nära håll dessutom.

En del tycker bara att jag försöker vara  DUKTIG, och retar sig på att jag anser mig ha facit. Självklart har jag inget facit. Det är bara att inse att vi alla är olika, och att vi föds med olika förutsättningar, en del med bättre och andra med sämre precis som med allting annat. Men det finns saker man kan göra och tänka på för att aldrig hamna där. Veta vilka tecken man skall vara uppmärksam på.

Jag hävdar med den dummes envishet att det visst går att förutse och veta långt innan, och ändra rutiner för att man aldrig skall hamna där, men då gäller det också att man är vaken på signaler och gör något åt dom i tid! Struntar man i det och bara springer på då kan det komma som ett brev på posten. Men jag tror ändå att det är inte alla som kan hamna där. Jag vet att jag nu säger något det råder delade meningar om, men det är min övertygelse. På senare år har det gått inflation i detta uttrycket.

Så vad är då vanliga tecken på att det inte står rätt till i kroppen. Det krävs ingen Einstein direkt för att räkna ut det. Men ändå är det så många människor där ute som bortser från fakta. Vad är det då som man kan göra förebyggande för att aldrig hamna där!

Jo det är att tillse att så fort det dyker upp ett teckan, så måste man ta det på allvar t e x magkatarr är ett typiskt sådant tecken. Jag har haft det otaliga gånger, omöjligt att ens räkna, det är ett teckan på att kroppen inte är i balans.

Så alldeles oavsett symptom, vad kan man göra för att förebygga;

1. Se till att du skapar dig ett sätt att slappna av som fungerar för dig. Detta är något du kan göra när som helst i livet och du skall hitta det innan du hamnar DÄR, det är inget du behöver vänta på. Det kan vara intressen, eller något som helt får dig att focusera på något annat. Fiska, se på en TV-serie, handarbete, baka, träna, greja med bilen, fixa med trädgård och blommor…vad som helst som får dig på helt andra tankar och som du älskar att göra. Som gör att du slappnar av under en timma eller ett par! Detta skall du kunna ta till när som helst när du känner att det blivit för mycket.
2. Se till att du lägger dig i tid varje kväll och gärna ungefär samma tid. Bestäm en tid som är din lägg tid och lägg dig aldrig senare än 23:00. Se till att du alltid får minst 7 timmars samlad sömn. Skapa rutiner. Planera.
3. Ät vid förutbestämda tider. Bestämt tiderna och följ det, och det finns så klart inget som heter ”jag hann inte”. Ta med mat så att du inte kan missa. Om det innebär att du måste äta på ett möte. Gör det!
4. Planera för att hinna med allt. Nu har vi det där ordet igen ”planera”
5. Rör på dig. Planera in även träning minst 2 ggr i veckan mist 30 minuter om dagen. En promenad. Se till att kroppen får röra på sig.

På något sätt verkar det som om många tycker att det är lite ”coolt” att ha mycket att göra och ju mer stressad man är ju coolare är man. Jag tycker precis tvärt om. Det är inget annat än ett tecken på att du är usel på att planera din tid! Jag har egentligen aldrig gett sken av att jag har mycket att göra, aldrig pratat speciellt mycket om det. Men faktum är att under 10 år så hade jag inte så mycket som en enda veckas semester. Jag led aldrig av det!

Detta är 5 väldigt bra grundregler att ta med sig i livet. Egentligen ingen annat än sunt förnuft. Gör man detta och sköter det, så är chanserna så mycket mindre att detta kommer hända just dig. Men det är just detta. Att när livet börjar bli stressigt så är det lätt att tänka ”ähh jag hoppar över lunchen, eller jag äter sen” Det är bara det att om det blir mer en regel än ett undantag så kommer inte kroppen att orka i längden.

Det är det jag menar, när man är oförsiktig och dessutom har mycket att göra då är det ännu viktigare att ha en plan och att äta och sova på regelbundna tider. Det finns vetenskapliga studier på detta, och att jobba många timmar utan sömn är meningslöst, du får bara hälften gjort av vad du annas skulle fått gjort.

Sen har vi den klassiska varför man går in i väggen, att det så klart är någon annans fel! Det är sambon eller ens partner eller chefen eller ens nära och kära som gör att man inte mår bra! Det är bara att ta tag i sitt liv och göra något åt det, eller kanske ändra på sitt eget sätt för allting är nämligen inte andras fel. Du har alltid en del i allting! Om du inte inser det i tid så kommer du annars bli den som blir lämnad, det kan jag garantera och jag har sett det på nära håll, någon som tycker så synd om sig själv och att allting som händer egentligen är alla andras fel.

Så tag grepp om ditt eget liv och se till så du aldrig hamnar där. För det finns faktiskt ett sätt att se till att det aldrig blir DU som hamnar där. Men då är det viktigt att du också ser dig själv som en del i alla relationer. Att du prioriterar dig själv utan att tro att du aldrig är orsak till att en realtion inte fungerar. Om du själv tycker att allting är andras fel, då bör du tänka om för då vet jag att du är fel ute!

Det finns ett ordspråk som heter ”it takes two to tango” eller ”det är inte ens fel när två träter”. Jag vet relationer när alla ”fel” som uppstått alltid varit någon annans fel. Men då pratar vi mer om psykisk ohälsa och det är ett annat kapitel.