Att vara ologiskt rädd för något!


Jag har en sak som jag är fullständigt livrädd för. Min rädsla är inte på något sätt logisk, eller jo, den är logisk med tanke på vad min storebror utsatte mig för när jag var liten, men jag kan själv tycka i bland att det är konstigt att det sitter i så hårt. Den vuxna Berith borde kunna tänka bortom det, men det går liksom inte.

Jag har två äldre syskon. Jag är nämligen minst i en skara av tre barn. Min storebror är 8 år äldre än jag och min storasyster är 4 år äldre. Så när jag var liten så var jag så otroligt glad så fort någon av mina syskon ville leka med mig, för dom tyckte båda att jag var för liten, dum och barnslig! 🙂

Hur som helst så hittade min storebror alltid på hyss och en dag så ropade han på mig med den vänaste av stämmor och jag blev förstås stormande glad och sprang genast dit. Det var en varm sommardag och jag minns det som i går, vi hade slagit upp tältet i trädgården för att vi tyckte det var lite spännande. Vad min storebror sedan gjorde har satt spår i mig för alltid, även om jag samtidigt skrattar åt det så är det inte särskilt roligt.

På något sätt så lurade han mig att gå in i tältet och skulle ”låsa in mig”. Dagarna innan hade han tydligen samlat på tvestjärtar, så han hade flera glasburkar med tvestjärtar som han sedann hällde ut i tältet mellan dragkedjorna i nederkanten och de bara vällde in, och sedan drog han igen dragkedjorna och höll för. Jag skrek för mitt liv, jag var livrädd och tårarna sprutade, jag var så rädd och ledsen och alla dessa tvestjärtar verkade komma rakt emot mig. Jag skrek och grät tills mamma upptäckte vad han gjorde.

Sedan den gången så är jag fullständigt LIVRÄDD för tvestjärtar. Jag skriker högt så fort jag ser en och skulle den vara inomhus så måste den dödas annars kan jag inte vara i det rummet.  Tidigare kunde jag inte ens döda dom för jag vågade inte gå nära, men i dag kan jag döda dom med en sko eller liknande. Då förstår ni vilka spår det satt i mig. Fast jag vet med all logiskt tänkande att dom inte är farliga så är jag vid min ålder fortfarande livrädd för tvestjärtar.

I går när jag klippte blommorna så kände jag att något kröp på armen. Det var en tvestjärt. Jag gav i från mig ett primalskrik som förmodligen lät som om jag blev mördad. Stefan kom springande och jag kunde bara konstatera att det var en tvestjärt. Jag är så rädd för dom att jag blir tårögd! Ahhhh den där Jonny som min storebror heter, han borde straffas! 🙂 🙂

Jag kanske borde göra samma sak för honom fast i vuxen ålder, så kan han få se hur roligt det är!

Har ni någoting som ni är overkligt och helt ologiskt rädda för?

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.