I morgon är det äntligen dags. I morgon skall jag ta stygnen på ögonlocken. Det skall bli väldigt skönt. Det jag ser fram emot är att verkligen ha operationerna bakom mig. Att nu säkerställa att jag sakta men säkert kan börja träna igen.

Cellprov är också viktigt

I dag har jag varit att tagit om ett cellprov. Cellprov är bland det värsta jag vet att göra men eftersom jag tagit bort delar av livmoderstappen av just den anledningen är det ett måste att gå dit. Den enda gången jag verkligen bävar för något. Jag opererade mig 2004 precis när jag träffat Stefan. Fick gå på täta kontroller efter den operationen 2004. Efter operationen fick jag sedan gå på täta kontroller under de första 3 åren var 3:e månad. Därefter 1 ggr per halvår och så vidare.

Att jag i dag då var tvungen att ta om ett prov var inte direkt roligt. Men nu är det gjort. Nu väntar bara svaret. Jag har den inställningen att jag väljer att inte oroa mig för då får jag oroa mig så väldigt många gånger inför varje prov och om-prov. En inställning jag lyckades inta under den perioden för många år sedan när jag inte kunde gå och oroa mig mellan varje prov. Det är enklare sagt än gjort det vet jag. Men jag är av den tron. Det behöver inte betyda att alla måste göra så, eller ens kan det.

Jag vet känslan när jag blev kallad till läkaren som berättade att jag hade celler som inte såg bra ut. Sämsta möjliga på en skala av tre. Jag minns att jag ringde mamma och storgrät och sa att ”nu skulle jag dö”. En känsla jag aldrig kommer att glömma. Så gå och ta era cellprov regelbundet. Det räddar liv. Jag har som sagt tagit bort delar av livmodertappen.

Nu skall jag bara ha en skön kväll och längtar efter i morgon att ta stygnen sedan skall jag fira med att måla naglack för det kan man göra när man inte har en förestående operation.