Nu skall vi prata mat, träning och klimakteriet!


När jag för snart 1,5 år sedan hamnade i det som kallades klimakteriet så förstod jag inte att det var det som var problemet. Jag var säker på att jag fått någon allvarlig sjukdom.

Jag gick till läkaren och dom tog massor av prover. Jag mådde dåligt på flera plan. Jag hade ingen ork och kunde inte springa längre. Det kändes som benen vägde bly. Jag fick koncentrera mig för att dra min egen kropp runt på en 3 kilometers runda, jag som tidigare sprungit milen flera gånger i veckan på superbra tider. Det svartnade för ögonen och jag började blir riktigt orolig för mig själv. Läkarna kunde bara konstatera att alla prover såg fantastiska ut.  Jag förstod inte hur det kunde vara möjligt, jag som mådde så dåligt. Innan jag gick till läkaren funderade jag om jag hade fått alltifrån diabetes till problem med sköldkörteln men proverna visade ingenting.

Efter mycket fram och tillbaka så var det min mamma som kläckte det. Hon förstod att jag kommit i klimakteriet och man kan ju undra varför ingen läkare hade kommit på den idén. Jag var trots allt 49 år och hade varit hos 3 olika läkare och tagit prover!?

Min mamma är 84 år och fyller 85 år om en vecka och är den klokaste personen jag vet! Hon har alltid guidat mig i livet och så även denna gång. Vet faktiskt inte vad som hänt om inte hon funnits där och förstått att jag vari klimakteriet! Det jag gjorde på inrådan av min mamma var att helt och hållet lägga om min kost och inställning till träning och mat!

Jag har skrivit lite om vad som hände som ni i ett övergripande kan läsa i dessa tre delar om ni är intresserade så får ni det hela från början!

Del 1 Spaltmeter om min träningscomback

Del 2 Träningscomeback och att ha gått ner 16 kilo

Del 3 Träningscomeback och klimakteriet

Jag har alltid tränat hårt, pushat mig själv. Gillat hårt träning. Helt plötsligt en dag kom jag till ett vägskäl, när kroppen sa NEJ. Själv började jag fundera på om jag pushat mig för hårt. Men jag kom hela tiden fram till att det inte kunde vara det. Jag har alltid skött mig mer eller mindre exemplariskt skulle jag vilja påstå. Ätit rätt, på rätt tider, tränat 5-6 gånger i veckan. Sovit bra och minst 8 timmar per natt! Ändå kände jag mig totalt slut. Som om energin runnit ur kroppen på mig. Aldrig, varken förr eller senare har jag känt så!

Det svartnade för ögonen när jag skulle ute och springa. Det kunde svartna för ögonen bara jag gick till parkeringen. Kunde knappt släpa mig runt på 3 kilometer lång löprunda fast jag brukade springa minst en mil i 40-45 minuters tempo. Jag gick hastigt upp i vikt, med minst 1 kg i veckan! Helt plötsligt vägde jag 84 kg, men inom loppet av 3 månader. Har aldrig någonsin i hela mitt liv varit så överviktig! Fick panik och eftersom jag inte kunde träna på samma sätt så blev det en av konsekvenserna.

När jag nådde 84 kg och varit hos 3 läkare fick jag panik. Jag tog ledigt några dagar och åkte till min mamma. Jag pallade inte mer. Frågade mamma om hon kunde förstå vad som hänt. Min mamma har jobbat inom sjukvården i hela sitt liv. Hon satte diagnosen  på en timma. Det 3 läkare inte hade kunna hjälpa mig med trots provtagningar och samtal. Min kropp hade hamnat i obalans p g a klimakteriet!

På bilden nedan väger jag 84 kilo och ni kan ju gissa varför jag har en vid blus som hänger med vidd över magen, och som ni ser är jag väldigt svullen, eller åtminstone kan jag se det väldigt tydligt. Perioden mellan januari och maj 2016, har jag nästan inga bilder på mig själv. Kunde inte förmå mig att ta bilder på mig själv då jag såg förfärlig ut! Detta set använde jag bara en enda gång. Sedan bestämde jag mig med hjälp av min mamma.

Hela jag var svullen!

Min mamma hade ett allvarligt samtal med mig om vad som händer och hur man måste ändra sitt sätt att äta och förhålla sig till mat när koppen inte längre har samma omsättning som tidigare. Jag kan säga att vid det här laget var jag beredd att göra precis VAD SOM HELST! Hade hon sagt att jag skulle äta en burk ärtor om dagen så hade jag gjort det.

Mamma sa att jag var tvungen att lägga om min kost och träning från grunden. Börja om HELT! Ut med allt gammalt och in med nytt tänkt. Till mellanmål fick jag bara äta äpplen och dom skulle skivas för att verka mer, ingen annan frukt var tillåten.

Till lunch och middag fick jag bara äta sallad, utan kött eller fisk och utan fetaost, mozzarella eller andra feta tillbehör. Ingen dressing förutom lite olivolja. Detta skulle jag göra i minst 1 månad men gärna lite längre! Inget godis, ingen fika, inga mellanmål förutom skivat äpple!

Träning skulle bestå av endast promenader och inget annat! 1 timma om dagen minst! Jag fick inte dricka något annat än kranvatten. Ramlösa eller bubbelvatten var förbjudet p g a salter som finns i.

Jag gjorde precis som hon sa, även om jag först diskuterade med henne om salladen. Själv trodde jag nämligen på fullaste allvar att jag inte skulle överleva denna diet….det visade sig bli precis motsats. Nu fattade jag varför mamma ville att jag skulle göra så här.

Min kropp var inte ens hungrig. Jag hade bara tryckt i mig mat utan att känna efter, när koppen gått ner i förbränning hade jag bara fortsatt som vanligt. Kroppen hade också samlat på sig massa vätska och jag gick ner nästan 5 kilo de fösta 2 veckorna! Detta blev så klart världens pepp. Jag var ute och promenerade med mobilen i fickan och vissa gånger fick jag ringa Stefan när det svartnade för ögonen, men de gångerna blev färre och färre. Stefan fanns alltid där som min räddare

Mamma rekommenderade mig att köpa kosttillskott ”Kvinna +55” på apoteket samt ”Vitamin D Forte”, det tillsammans med Silicea. Detta tog också bort mina stickningar i tungan som jag haft en lägre tid! Jag hade massor av konstiga symptom och ett efter ett försvann dom. Sakta men säkert.

Det jag gjorde med min träning var att jag helt och hållet struntade i att försöka släpa mig runt på löpning och istället gav jag mig av på promenader på minst 60 minuter varje dag precis som min mamma sagt. Även det kändes som en befrielse för jag behövde inte längre pressa min kropp! Jag slutade gå till gymmet och fokuserade helt på promenader, varje dag i ur och skur. Det som gjorde det lite enklare var att det var vår och inte mörkt ute! Just nu är det den tiden igen så för dig som inte känt dig motiverad tidigare så kanske jag kan locka dig till att pröva detta.

Maten lade jag om på mitt sätt. Jag hade äpplen som en ”räddning” om jag kände ett sug eller behövde något att tugga på så var det max 3 äppen om dagen som mellanmål. Till lunch och middag försökte jag hitta det som fungerade för mig. När jag var på jobbet och åt lunch så tog jag bort allt som inte jag skulle äta och alla mina tallrikar bestod alltid av 50% grönsaker och sallad. Jag börjde må förträffligt bra och vikten bara rasade! Det första 4 veckorna åt jag inte varken kött eller fisk!

Snart började jag inse hur bra jag mådde när kroppen ställt om. Det jag tidigare trodde skulle bli svårt och näst intill omöjligt, visade sig inte alls bli det minsta svårt eller jobbigt. Jag var inte ens hungrig. Min kropp behövde helt enkelt inte all mat längre och om jag inte lagt om hela min kost så hade jag aldrig förstått detta. Detta var detta min mamma ville att jag skulle upptäcka och för att visa mig på ett bra sätt att jag inte längre behövde så mycket mat alls!

Hon fick mig verkligen att få upp ögonen. Helt plötsligt fick jag heller inga blodsockerfall, trots att jag åt mycket mindre och inte alls lika regelbundet och näst intill hoppade över alla mellanmål. Det var bara under de första 4 veckorna jag åt mina äpplen. Sen insåg jag att jag inte behövde dem! De var lite mer som någon säkerhet för att jag trodde jag skulle vara hungrig.

Så vad vill jag säga! Jo om man känner som jag gjorde och inte förstår vad som händer och kan misstänka att man hamnat i klimakteriet kan det vara en bra sak att ställa om kroppen. Då kommer du liksom jag att förstå att du inte behöver så mycket mat som du tror.

I dag lever i ett samhälle idag där vi pumpas med mat och matprogram, och nyheter och exotiska maträtter dagarna i ända. Mat har blivit trendig, men det funkar inte. Vi kan inte stoppa i oss massa mat bara för att vi har tillgång och pengar. Kroppen har inte förändrats, den vill inte ha mer mat för att det är trendigt med mat.

Ge dig själv en 4 veckors period att starta med. Gör som jag, lägg om ditt sätt att tänka. Ät mindre. Ät mer grönsaker. Ät mindre kött och fisk! Promenera. Du kommer bli förvånad över resultatet. Det kan vara värt 4 veckor av din tid. Jag skall i nästa inlägg skiva lite vad jag äter och hur jag gör. Jag gör det enkelt. Jag har bestämt mig för att mat behöver inte kopplas samman med massa fina rätter, upplägg och fantastiska tillagningsmetoder, utan mat är till för att min kropp skall må bra och då behövs inga konstiga saker, snarare tvärt om. Mat är till för att jag skall fungera, inget annat. Självklart vill man att det skall smaka gott. Saken är den att när man inte längre äter så mycket så smakar maten på ett helt annat sätt och jag har också lärt mig att aldrig äta mig mätt. Jag har både kylskåp och Ica och jag kommer aldrig behöva lida nöd i det samhälle vi lever i dag.

Här har kilona börjat släppa och jag har gått ner säkert 15 kg och jag började känna att jag kunde använda mina kläder igen. Jag kom i dom och dom började till och med bli lite förstora!!

Här har jag gått ner ytterligare kilo!

Jag kan inte med ord beskriva denna resan tillräckligt! Jag är så otroligt tacksam för att jag kunde vända detta. Jag verkligen hoppas att jag skall kunna hjälpa någon där ute som själv inte förstår vad som hänt. På mig trodde dom att det var sköldkörteln som hade en underproduktion med det visade sig att det inte alls var så utan det var helt enkelt kroppen som var i total obalans och inte på långa vägar kunde förbränna allt som jag åt och som jag alltid gjort i kombination med min träning. Det var bara det att min kropp hade slutat förbränna och det i sin tur gjorde att jag ökade i vikt i väldigt snabb takt! Min hårda träning bidrog bara till att jag blev hungrig och åt mer än kroppen någonsin kunde göra av med då den var i helt obalans.

Jag är oerhört tacksam för denna resa, för utan den hade jag inte lärt mig att min kropp inte är den samma efter klimakteriet! Jag är tacksam för att jag har det ”pannben” jag har och inte satte mig ner och blev deprimerad och orkeslös…orkeslös var jag men jag vägrade att acceptera min viktuppgång. Till varje pris ville jag ta reda på felet! Att jag hade panik många gånger det kan jag skriva under på. Men jag gav ALDRIG upp. Det vill jag föra vidare till er. Bestäm er! Sätt er själva på diet, om bara så för att upptäcka hur kroppen reagerar och vad den egentligen behöver.  Det är allt ni måste göra. BESTÄMMA SIG, Nu jävlar!!! Jag gick från storlek medium till storlek 44, och nu är jag storlek 36 och har varit där sedan juli 2016. Helt fantastiskt och jag hoppas att ni blir smittade av min glädje att faktiskt lyckas och min kämpar-glöd

Jag har bara haft en enda last under denna resa. Det är mina cappuccino gjorda på lättmjölk. Det har varit min enda last och en perfekt sådan för den är det nästan inga kalorier i alls!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.