Yrkesstolhet är nog det finaste jag vet. Människor som är stolta över sina yrken oavsett vad det är för yrke dom har! Det för mig är otroligt häftigt!

Jag bor i ett område som heter Torslanda i Göteborg, närmare bestämt Amhult! Vi har något så fint som en närpolis, som skriver i vår ”egen tidning” varje vecka. Låter oss veta vad vi bör hålla ögonen på och vad som hänt den senaste veckan! Christer, som han heter, har en enorm yrkesstolthet. Han pratar med ungdomar. Åker hem till deras föräldrar om det krävs och pratar med dom. Han säger inte bara att han skall göra det, utan han gör det också! Han ”lurpassar” på oss invånare så vi inte kör för fort, och jag tror till och med att de som blivit stoppade och eventuellt fått böter, tycker att det är bra, för han gör faktiskt bara sitt jobb!

Christer har startat en enda gigantisk grannsamverkan här ute, genom sin spalt i ”vår tidning”, något som vi är otroligt tacksamma för. Men det finns naturligtvis alltid dom som inte uppskattar det, t e x ”dom som inte har rent mjöl i påsen”.

I förra veckan så stod det i Göteborgs Posten om Irländare som grävt upp och förstört någons trädgård när de inte var hemma, och sedan krävt husägaren på  55.000 kr för utfört arbete!!! Christer lade ut reg. nummer på bilen i tidningen och några anonyma människor påstod att han därmed var rasist! På grund av detta så har Christer nu bestämt sig för att sluta skriva i vår tidning, då han så klart absolut inte vill framstå som rasist.

Jag har fått lära mig att diskutera och ha egna åsikter från det att jag var liten, men jag fick också lära mig en annan viktig sak, och det är att stå för sina åsikter! Jag har inga problem med att ge eller ta kritik, men att ge kritik till någon och samtidigt inte avslöja sin identitet det tycker jag är inget annat än fegt. Troligen betyder det helt enkelt att man inte kan argumentera för sin sak, för att man vet att det inte överensstämmer med sanningen. Då  är det enkelt att sitta bakom en dataskärm och skriva kritiskt till någon annan. Jag hoppas verkligen att denna typ av omdömeslös anonym kritik får allt mindre fäste i vårt samhälle med sociala medier. Det vill säga, att kan man inte stå för sina åsikter så kanske man skall behålla dom för sig själv!! Jag hoppas att Christers yrkesstolthet överväger den känslan han har av den anonyma kritik han fått utstå!

Vad tycker ni? Vart går gränsen? Är det ok med anonym kritik?

Jag har därför skrivit till Christer idag och bett honom snällt att tänka över sitt beslut och jag hoppas att många med mig gör likadant. Förhoppningen är att han tänker om och vill fortsätta med sitt fantastiska arbete och den energi och det enorma engagemang han lägger ner. Jag har även skrivit en kommentar på www.tidningen.se

Hoppas ni får en fin kväll!