Klimakteriet och att fokusera på att äta rätt


Just nu behöver jag komma tillbaka till att prata om klimakteriet och att fokusera på att äta rätt. Det är inte alltid så lätt. För min del måste jag planera maten för att det skall bli rätt. Vid tillfällen när jag har mycket att göra så är det lätt att det blir fel och jag inte hinner. Därför måste jag ta tag i den uppgiften från och med i dag.

Här kommer en före och en efterbild på mig när jag kom in i klimateriet och det är lite det vi skall prata om idag! Detta var 2016! Jag gick upp 1 kg i veckan under en tid och insåg att jag måste göra något drastiskt!

Före och efter bild
Fokusera på att äta rätt och hur jag gjorde när jag kom i klimakteret

Till middag blir det ungsbakad lax

Först tillbaka till idag och vad min middag kommer bestå av. Det blir 150 gram ungsbakad lax med haricot verts och romsås! Jag försöker minska just kolhydrater vid slutet av dagen om möjligt, men jag följer det inte slaviskt. Det enda jag följer slaviskt är min plan.

Egentligen är det inte svårt alls. Trixet är att man inte får slarva. Slarvar man så uteblir resultaten och då blir det tråkig. Oftast kommer jag in i en sådan period jag jobbar hårt på alla håll och inte riktigt hinner med. Då får man gå tillbaka till sig själv och fråga vad som är viktigt. Jag vet att om jag missköter maten så kommer jag gå upp i vikt och det vill jag inte! För mig är det viktigt för min trivsel!

Maten är viktigare än träning

När man är lite äldre som jag är, så är faktiskt maten viktigare än träning. Med det sagt menar jag absolut inte att träning är oviktig. Utan mer att när jag var yngre kunde jag kompensera intag med mer träning. Nu när jag är äldre så fungerar inte kroppen riktigt så. När jag var ung så fokuserade jag 80% på träning och 20% på kost. Nu är det 80% kost och 20% på träning som gäller. Det är en tankeomställning man måste göra.

När jag kom in i klimakteriet

När jag kom in i klimakteriet fattade jag först ingenting. Jag tränade 6 dagar i veckan och körde stenhårt på gymmet och började känna mig svagare och svagare! Kunde inte alls lyfta viker jag tidigare kört med. Mitt pannben fick mig att tvinga mig att köra samma. Tills jag en dag höll på att tappa en skivstång som jag hade på axlarna. Det fick mig att vakna upp och trodde först jag var övertränad. Det kan få den effekten att man plötsligt inte orkar mer för att man har kört slut på kroppen.

Jag insåg snabbt att jag behövde vila ett par veckor. Då kom viktuppgången med 1 kg i veckan. Först kopplade jag det till brist på träning. Men sedan insåg jag snabbt att det var något annat. Läkaren trodde att jag hade något fel på sköldkörteln och jag fick ta massor av prover hos flera olika läkare. Det visade sig i slutändan vara klimakeriet. Men inte en enda läkare upplyste mig om det. Ingen sa att det var klimakteriet. Jag fick höra att jag var i enormt god kondition. Tro fan det, när jag tränat 6 dagar i veckan de senaste åren. Det var min då 83 åriga mamma som knäckte den nöten! Hur knasigt är inte det!?

Allt jag tidigare trott på kastade jag upp i luften och började om

Gick hem och bestämde mig för att lägga om allt jag tidigare trott på. Jag som tidigare trott att det var en myt att man gör av med mindre energi när man kom upp i åren och in i klimakteriet. Jag fick verkligen känna på verkligheten och plötsligt stod vågen på exakt 20 kg över min vanliga vikt. Plötsligt så vägde 84 kg och var 173 cm lång. Helt absurt för mig! Jag blev galen!

Inte fet, ful och femtio döpte jag mitt projekt till

Projektet gick ut på att jag skulle minsann inte fylla femtio och var fet. Jag skulle ner till min orginalvikt. Kosta vad det kosta ville. Om jag så skulle äta luft! Så tänkte jag! Jag kallade mitt projekt kort och gott för ”inte fet, ful och femtio”.

Naturligtvis åt jag mat, men jag lade om hela mitt sätt att förhålla mig till mat. Jag till och med slutade helt med kolhydrater under en 8 veckor lång period. Själv tyckte jag att det var lite rätt åt mig. Där hade jag gått i många år och ”hånat” de som gick upp i vikt och skyllde på klimakteriet. Jag fick verkligen ”äta upp det jag sagt” bildligt talat och tycker fortfarande att tanken roar mig när jag kom på mig själv. Trots att den drabbade mig. Det är lätt att vara kaxig när man inte är där ännu och inte vet vad det innebär!

Jag vet precis hur det känns

Känslan när man bara går upp i vikt. När BH´n inte passar och man tror man skall bli fullkomligt tokig. När klänningen man skall ta på sig inte går över höften och man fattar inte vad som hände. Knapparna inte går igen och det saknas en decimeter.

Pannben

Då kommer pannbenet in! Det är bara DU som kan bestämma. Ingen annan än just DU! Det finns ingen annan att skylla på! Kan jag göra detta, så kan ta mig tusen precis vem som helst i världen bestämma sig! J

Jag bestämde mig för att ge det 4 veckor till att börja med

De första två veckorna var kämpiga. Jag hade bestämt att jag fick inte fela på en enda punkt. Inte ett enda felsteg var ok det första två veckorna och sedan vände det. Så när du läser i tidningen om någon som gjort en resa och säger att det är lätt, det är ingen lögn! Det är sant, men man måste bestämma sig till 100%. Inte heller är det en lögn att det tar 14 dagar innan man själv fattar.

Daglig rörelse i stället för tung träning

Jag bestämde mig således för att minska mitt intag och ta dagliga promenader! Promenaderna jag tog var 1 timmas promenad varje dag. Detta gjorde jag eftersom jag inte orkade träna då energin inte fanns. Då var den enda träningen jag kunde ta mig för var promenader. Jag bytte ändå om till träningskläder för att verkligen visa mig själv att detta var träning!

Vid den perioden så sa några till mig ”men hur kan du gå så långt varje dag”? Vänta nu. Kroppen är till för att användas. Den är konstruerad för rörelse. Att träna hårt varje dag kan vara tungt men att gå en promenad dagligen på 7 km det klarar vem som helst som inte har några skador. Det kan man göra utan problem, det är inte ens träning. Utan det kallas rörelse. Så nu har jag sagt det också. Det krävs bara pannben och bestämma sig.

Mäta och väga

En sak till och det är att jag mätte mig och vägde mig vare dag på morgonen när jag gått upp. Det hörde till min rutin. Det gjorde saken peppande för man såg framstegen och man förstod kopplingen mellan intag och motion. Men mer om det in nästa inlägg och hur jag hamnade i tidingen Tara på just detta ämne!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.