Nu har jag tröttnat på alla skador och alla ”ursäkter jag har” nu måste jag få till träningen på ett hållbart sätt. Nu blir det nya träningsrutiner mot Berith 2.0. En sak som är avgörande för mig är att se hur min mamma nu 89 år kämpar med olika delar i kroppen som inte vill som hon. Att då i min ålder skylla på några små skador som knäckta revben och stukad fot gör mig arg på mig själv. Nu får jag bara ta tag i det helt enkelt.

Första steget är taget

Sagt och gjort efter helgens besök i Mariestad så måste jag få ordentlig ordning på min träning och på min kropp så jag minimerar riskerna när jag blir äldre. För det enda jag med säkerhet vet kommer hända i framtiden är att jag blir äldre. Förutom att jag också kommer dö förstås. Positiv eller hur!? 🙂

Så i söndags satt jag därför och filade på ännu ett nytt program. Jag har varit på gymmet på måndag och tisdag. Känner mig helt slut för att vara ärlig. Den här gången kör jag inte ”all in” som jag brukar även om det låter så. Den här gången skall jag med små steg ta mig till en nivå som är Berith 2.0 för framtiden. För att vara rörlig. Jag skall boka ett läkarbesök för mina knän som är helt slut.

Jag har också bestämt mig för att göra min träning på vardagarna tidigt på morgonen. En rutin som jag bara gjort i bland för att pusha mig själv. Men nu är det allvar.

Om jag känner mig stel nu, hur skall jag då känna mig när jag blir 89 år! Allt jag kan göra är att sköta den enda kropp jag har fått är att faktiskt se till att den mår bra. Jag kan inte skylla på någon annan. Det finns inga skäl att inte göra det. Det är mitt ansvar och det ansvaret måste jag ta. Det tänker jag göra nu!

.