Jag har haft ett antal år när jag inte har kunnat träna och som gjorde att jag kom bort från mina rutiner. Det började egentligen med att jag krockade och fick en allvarlig whiplashskada 2001.
Det var en allvarlig krock. Det innebar att jag inte kunde jobba under några månader och när jag var tillbaka på jobbet igen så fick en jag tjej som jobbade som min assistent då jag inte själv kunde sitta framför datorn.
Jag gick på rehab 2 ggr per vecka i två år och fick inte längre lyfta tunga vikter som tidigare varit ”mitt liv”. Jag hade ont 24 timmar om dygnet och åt massor av värktabletter dagligen för att överleva och fick en släng av depression.
Jag kunde inte sitta i en position där jag vilade axelpartiet och det spelade ingen roll om jag låg eller satt jag hade alltid ont.
De ville att jag skulle äta medicin för depression men jag vägrade. Vägrade för jag ville helt enkelt inte döva mina känslor. Jag lovade doktorn att pröva tabletterna och gjorde det faktiskt inte mer än en enda dag. Jag tyckte att känslan var olidlig. Jag slängde tabletterna, blev skitförbannad.
Jag fick gå i samtalsterapi med andra som led av samma typ av skada och som också hade kroniska smärtor. På dessa möten blev jag bara argare och argare. Jag kände mig så mycket som en outsider och satt där med människor som varit sjukskrivna i hela sitt liv. Som påstod att träning gjorde att de fick mer ont. Jag tänkte att jag skall aldrig bli som dom och bestämde mig!! Där och då!! Jag bestämde mig för att gå tillbaka till mitt gym och börja ”köra skiten av mig själv på gymmet igen. Jag skiter i vad läkarna säger, det är min kropp. Jag hade tränat styrketräning i hela mitt vuxna liv och när skadan inträffade var jag 35 år.
Jag ”sade upp mig” på Sport Rehab och började träna själv. Året var 2003 och trots att jag inte fått träna ordentligt så var jag fortfarande i väldigt god fysisk form.
Jag gjorde ett program till mig själv utifrån mina skador. Min egen träning gick jättebra, jag hade jätteont efter träningen i månader, men jag resonerade som så med mig själv att det var inte värre än innan och så jag ändå hade en kronisk värk varje dag och åt tabletter, så vad exakt var skillnaden. Jag fortsatte och tränade 4-5 ggr i veckan och körde mitt eget program.
Träningen gick bra, efter ett halvår var mina kroniska smärtor av whiplashskadan helt borta. Fattar ni!! De var helt borta! Där hade jag gått på rehab i två år och fick inte lyfta tungt för det kunde vara skadligt sa alla, läkare och sjukgymnaster. Vad det egentligen handlade om att de vågade inte råda annorlunda i fall jag skulle bli sämre. Sjukvården är skit!!! I dag får jag fortfarande ont så fort jag håller upp med träningen för axlar och rygg. Jag har antagligen någon nerv i kläm som blir värre när inte musklerna håller upp min kropp i övrigt.
För mig är träning överlevnad, tänk om jag hade gjort som läkarna sa. Jag tackar min mamma som har uppfostrat mig till den jag är. Att jag är en tuff tjej som alltid försöker tänka utanför boxen. När jag var skadad, är den gången i mitt liv som jag på riktigt kom i kontakt med depression, jag blev deprimerad av att inte få göra det jag gillar allra mest, nämligen träna.
Att ta sig ur ett trauma av konstant smärta är inte lätt. Jag tänkte hela tiden under denna period, att jag har ändå ont så vad är det värsta som kan hända…att jag fortsätter att ha lika ont! Jag gav mig inte och jag lyckades faktiskt.
Så vad vill jag säga med detta, jo att träning är aldrig fel. Det kan aldrig vara fel att bygga upp muskler i kroppen som håller dig uppe. Om du varit hos alla läkare i världen gör som jag gjorde, gör det som känns rätt.
Nu håller jag på att träna mig för att komma i mitt livs form och jag har faktiskt inte varit så motiverad för något sedan jag bestämde mig för att börja träna hårt efter min whiplashskada. Jag skall verkligen komma i mitt livs form, då vältränad jag var innan min whiplashskada 2001.
Ditt blogginlägg fick mig till tårar. Jag är 29 år och fick för 1,5 år sedan en whiplash skada efter en olycka. Träning var halva mitt liv förut, och ingen känsla var bättre än känslan efter ett grymt träningspass. Nu vet jag inte vem jag är längre.
Ditt inlägg var det enda positiva inlägget jag stött på från någon med whiplash, och detta gjorde hela min dag. Tack, tack så otroligt mycket. Om du har mer tips, träning eller annat, som du kan tänka dig att dela med dig av så snälla maila mig. Jag är tacksam för allt. Det enda jag vill är att bli vanlig, och det värsta jag vet är alla inom sjukvården som säger åt mig att ”lära mig att leva med det” eller ”satsa på att leva ett liv med kvalitet”. Jag må låta otacksam, men mitt liv har tappat så otroligt mycket kvalitet sen jag var tvungen att sluta träna.
Återigen, tack, och vad glad jag är att du klarade av detta och delade med dig! Heja dig!
Hej Bella,
Jag blir rörd när jag läser ditt inlägg och så otroligt glad samtidigt! Jag var precis där du var! Du skall INTE lära dig att leva med din smärta, de som säger det vet inte vad dom snackar om. Smärta bryter ner en människa fullständigt!
Jag hade stått där på rehab och lyft 1-kilos vikter i två år för att ingen vågade låta mig göra något annat. I början var jag själv rädd att göra något fel. När jag väl hade bestämt mig så körde jag skiten ur mig själv. Med det menar jag att jag körde axel och rygg övningar på det sätt jag skulle ha gjort om jag var frisk. Det betyder att jag maxade övningarna precis på samma sätt, men jag kunde så klart inte lyfta så stor vikter i böjran eftersom jag inte tränat axelparti och rygg på nästan 2 år. Att lyfta 1-kilos vikter och rulla en boll på väggen med ryggen mm, räknar jag inte som träning. Det var ungefär det jag fick göra på rehab.
Jag tänker ofta på dom människor som gick på den där samtalsterapin, och sedan undrar vi i Sverige varför vi har heltidssjukskrivna!! Därför sjukvården hjälper inte människor utan dom vet inte vad dom gör. Det enda jag kan säga är, att hade jag inte haft en träningsbakgrund så hade jag nog aldrig kommit till den slutsatsen.
För vad är det värsta som kan hända, jag hade ont 24-timmar om dygnet och jag kunde verkligen inte hitta en enda viloposition, jag höll på att bli sinnesjuk.
Börja träna som jag Bella, kör din träning, och vad är det värsta som kan hända. Det kommer göra ont i början, men vad är skillnaden. Än i dag många år senare, så har jag inte längre ont. Det är musklterna som håller upp min kropp och gör att inga nerver ligger i kläm längre. Jag är så tacksam för min egen envishet. Det viktiga är bål för stabilitet, axlar, bröst och rygg. Kör på! Ge det 3 månader och jag lovar att du kommer börja känna skillnad. gör olika övningar för axlar. Militärpress är jättebra men även sidolyft och andra axelrullningar. Kör två tre övningar för axlar men samma princip som om du skulle kört vilken övning som helst, med en vikt där du klarar ca 10 repetitioner x 3 med en minuts vila emellan. Kör samma princip att vila och börja med 3 pass i veckan. Låt mig veta omd du vill ha hjälp råd och pepp!!!
Stor kram till dig…och du Bella, du fixar det! Kan jag så kan du!!!
//Berith
Har en skada i nacken som påverkas direkt när jag inte tränar styrka, slarvat i sommar med mestadels powerwalks och vandringar och mindre styrka och rörelseövningar. Får alltid höra att jag överdriver min träning men mår precis som du bäst när jag tränar. Åkte på nåt virus nu för någon vecka sen som slog ut kroppen och fick direkt huvudvärk och yrsel med pirr i ansiktet, fortsatt hemma från jobbet men har börjat göra lite övningar igen iallafall.
Tack för att du motiverar mig att fortsätta träna ska bara bli av med yrsel så är jag igång igen.
Hej Annika,
Jobbigt, men det är bra att du liksom jag kommit på att hårt träning är just det som hjälper för att slippa smärta!! Det tog mig två år innan jag kom på det. Det var det jag kom fram till att om jag ändå skall ha så ont kan jag testa att träna hårt och det var och blev lösningen.
Otroligt viktigt. Jag mår som bäst när jag prioriterar mig själv och det gör jag när jag tränar hårt!
Jag hoppas verkligen att du blir fri från din yrsel. Ta det försiktigt och i din takt. Det låter som om du vet vad som är bäst för dig, så lyssna på din magkänsla och börja i små doser!
Tack för att du skriver och berättar! Blir så himla glad för det!!!
Sköt om dig nu och hör gärna av dig och berätta hur det går för dig!!
Kram
//Berith
Hej,
Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med dig, för att diskutera kring vilka övningar/program du satte upp. Jag har själv whiplash sedan 5 år tillbaka.
[email protected]
Allt gott!
Hej Christian,
Det program jag satte upp var egentligen ett helt vanligt styrketräningsprogram med fokus på axlar, rygg och mage (detta för att mage och rygg är absolut nödvändigt för hållning och det är en av delarna). Men eftersom jag tränade styrketräning så tränade jag självklart hela kroppen. Det jag upptäckte vara att Rehab gav mig ingenting. Jag byggde inga muskler med 1 kilos vikter, eller att rulla bollar med ryggen på väggen…..som var några av övningarna. Jag underhöll knappt min egen kropp.
Jag resonerade som så att det kan inte bli sämre!
Ha en fin kväll. Hör av dig om du vill förstå mer hur jag gjorde. Men basen är styrketräning och att våga och inte lägga ansvaret på någon annan utan bara på sig själv och ta tag i det och resonera logiskt. Ställa sig frågan, kan det bli sämre av att jag bygger muskler som håller upp kroppen och svaret är troligen att det blir så klart inte sämra av det!
MVH
Berith