Jag blev väldigt berörd av dokumäntären om Josefin Nilsson och det är rent av förfärligt att läsa allting som hänt henne. När man sedan förstår att flera stora skådespelerskor haft samma erfarenhet med samma person men inget vågat säga blir man bestört. Jag önskade jag varit där när det hände! Jag önskar jag kunnat rädda dom allihopa!
Jag önskar för övrigt att jag kunde rädda alla som far illa, jag vill rädda alla jag kan!
Jag börjar fundera på hur jag brukar agera när jag tycker något är fel. Jag minns långt tillbaka i tiden när jag träffade en tjej på jobbet som levde i en destruktiv relation. Jag gjorde allt för att få henne på andra tankar. Hon hade taggarna utåt redan från början, med en fasad och försökte beskriva en värld för mig som jag genast förstod inte fanns, eller stämde ens lite. Det tog mig ingen tid alls att förstå att allt inte stod rätt till. Jag litade på min magkänsla. Det tog mig månader innan hon mjuknade och talade om hur det verkligen låg till. Det slutade med en skillsmässa och i en period fick hon bo hemma hos mig som om det vore hennes eget hem. Jag hjälpte henne med att tro på sig själv, hjälpte henne flytta till ett alldeles eget fint hem, och försökte allt jag kunde för att hjälpa henne bygga upp hennes självförtroende och självkänsla igen. Det är sådant man gör!
Ingen eloge till mig alls! Det borde vara ett helt vanligt beteende. Det var inte därför jag skrev ovan, utan för att jag kan verkligen inte förstå hur man kan låta det pågå och se på!
Hur skall vi göra? Hur skall vi göra för att detta inte upprepas? Hur skall vi göra för att få människor att bry sig mer om varandra och ta ett ansvar! Hur skall vi göra för att inte historien upprepar sig. Nästa gång du har en ”magkänsla” om ett barn, om en arbetskamrat, om en kompis, GÖR NÅGOT!!! Det kan vara det lilla som gör skillnaden!
Gå på din magkänsla för i 9 fall av 10 är det rätt! Instinkten gör att man får den där magkänslan, och att undersöka en gång för mycket gör ingenting, Motsatsen däremot kan vara förödande
Jag hoppas att Josefin Nilsson ser från sitt lilla moln i himlen hur mycket vi ”brinner” för hennes historia! Hur engagerade vi är! Det som är gjort går tyvärr inte göra ogjort, men vi kan se till att det inte händer igen. Om vi hjälps åt att se till att det inte händer någon i vår närhet, i vår vänskapskrets, barn och arbetskamrater! Ingen får göra någon annan illa! Låt det bli vårt mantra i varje situation!